Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet - Fyraårsplan - "Wirtschaft" - Kamp mot slöseriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Tyskland och världsfreden
spegelsalen — Lloyd George. ”Det var som att med en pennkniv
röra om i ett urverk”, sade samme herre då segermakterna
bringade hopplös oordning i det invecklade, under generationer
uppvuxna och i vartannat hopflätade systemet av internationellt
varu- och kapitalutbyte. Ännu i åratal efter denna hämndens
fred höll man fast vid den abnorma idén, blött och stött av
namnkunniga experter, att man årligen kunde mjölka den tyska
kon utan att ge henne foder. Det var en ny världshushållning
som uppfunnits, under vars förlamande verkningar alla fingo
lida i ett par årtionden.
Därmed tvingades Tyskland till en skarp avkoppling från
utlandet och till en förtvivlad kamp att utveckla sina egna
naturtillgångar. Det hade intet annat val, ingen annan utväg. Icke
av egen fri vilja slog Tyskland in på sin nya politik.
Världsutvecklingen hade både för besegrade, segrare och neutrala
kommit in på andra banor om man strukit alla internationella
skulder. Det hade blott behövts en stor statsman för att
framtvinga en världsordning, som varit till välsignelse för alla
jordens folk. Men en sådan man fanns icke. Världen fick sköta sig
själv liksom en pestsjuk utan läkare.
Jag har redan sagt, att tyskarna själva icke betrakta sin
nuvarande politik som ett idealtillstånd. Den är blott ett
experiment, som man liknar vid merkantilismen i Fredrik den stores
tidevarv — även den var svaret på ödeläggelser under en
tidsålder av krig. Även då grundades på statens initiativ
manufakturer, hantverket befordrades och befolkningspolitiken
omhuldades genom överflyttning av dugliga människor till trakter,
som väntade på odlarens spade och plog. Även då ville man
utnyttja det egna landets kapacitet till det yttersta. Sedan de sista
spåren av Versaillesfreden utplånats skall Tyskland som
fullgod medlem intaga sin plats i den nya världshushållningens
sunda organisation.
I ett samtal om Goethe yttrade Napoleon: ”Politiken är ödet”
(Die Politik ist das Schicksal). Nationalsocialismen hyser
samma uppfattning.
Även inom den ekonomiska hushållningen bildar därför be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
