Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönderna i tredje riket - Passau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Tyskland och världsfreden
Passau.
Sent på eftermiddagen äro vi i Passau, en av Tysklands
vackraste och mest romantiska städer, belägen vid gränsen till
Österrike och just vid landtungorna mellan trenne floder. Ty här
mottar Donau från norr Ilz och från söder Inn.
Vi köra upp till Obernhaus, fästningen som reser sina åldriga
murar på ett tvärbrant stup alldeles ovanför staden och
flodernas sammanflöde. Utsikten från denna plats kan icke med ord
beskrivas. På den triangelformiga tungan mellan Donau och Inn
ligger Passaus outredliga virrvarr av pittoreska grå hus och
mitt i den lilla staden reser katedralen sitt torn. De människor,
som av sitt öde äro bundna vid Passau, ana icke vilken
skönhet som omger dem på alla håll. De äro bortskämda och vana
därvid. Men förflyttas de en gång till en annan trakt, måste
de ovillkorligen täras av längtan tillbaka till den stad, vid vars
fot Ilz’ och Inns böljor blanda sig med den evigt glidande och
kungligt stolta Donau.
Livet är så kort, tiden flyger bort — i Passau skulle man vilja
stanna i dagar bland åldriga minnen och märken, bland
mästerverk av arkitektonisk skönhet, bland murar och lämningar från
den förromerska tiden!
Men för oss ges det ingen pardon. Programmet måste följas,
eljest hinna vi icke till Nürnberg före midnatt. Och redan ha
mörka skuggor insvept den förtrollade nejden i sitt flor, då vi
åter gå ombord i bilen och åka till den närbelägna
mönstergården Holzhammerhof, uppförd efter alldeles samma plan som
bonden Adalbert Schütz’ egendom.
Vi voro väntade på Holzhammerhof och möttes vid ingången
med en öppen famn. Medan damerna stego in förklarade värden
för mig att den första plikt en manlig gäst har att fullgöra i en
bayersk bondgård, är att avlägga ett besök hos korna, hästarna
och svinen. Vi tågade alltså till ladugården, stallet och stian.
Och sedan gingo vi in i storstugan där familjen samlats.
Det finns nog inte många bönder i Bayern som ha det lika
fint inomhus som denne, herren till Holzhammerhof. På bord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
