Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhönplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Tyskland och världsfreden
dar i bet. De redan förut välkända rhönfårens aktier ha stigit
sedan ullen vuxit i värde i en tid, då importen från utlandet är
så gott som omöjlig.
I förbifarten titta vi in i bonden Schleichers gård. Han var
en kärnfrisk gubbe, seg som en gammal björk och man närkte
att han hela sitt liv tagit i med båda nävarna för att kämpa sig
fram. Hans rikedom bestod av tolv kor, som i medeltal gåvo
1.500 liter mjölk om året.
Schleicher hade två söner, den ena snickare i en närbelägen
by, den andre beredd att överta gården efter gubbens död. Av
två döttrar var den ena gift. Åt varje barn som lämnade gården
kunde han ge en hemgift av 1.500 mark. Visserligen var
Schleicher en av de få, som redan förut voro välbärgade, men
även han hade märkt att det kommit ordning och reda i landet
och att det fanns en överhet som tog sig an alla människors
välfärd. Han litade på sin lycka och på sina armars kraft och
hyste inga farhågor för stundande år.
Vår väg ledde slutligen genom några rätt stora byar med
pittoreska gator och hus i korsvirke (Fachwerk). Här kunde
man se mycket tilltalande prov på den ovan nämnda
försköningen av byarna (Schönheit der Dörfer). Hos ett par snickare
tittade vi in. De tillverkade lådor, stolar och bord. En
yrkesinspektör måste syna deras händers verk innan det godkännes
till export från Rhön till det övriga Tyskland. Den ena gubben
hade nästan dignat under en skuld av 5.000 mark, men hade
i den nya ordningens hägn lyckats att på ett och ett halvt år
avbetala 2.000. Han knyckte självbelåtet på nacken, då han
berättade det, som om han velat säga: där ser ni att jag är karl
för min hatt!
Sedan vi i Wildfleckens gästgivargård intagit en middag så
enkel och välsmakande som möjligt med smör, ost och härligt
bröd till den kraftiga soppan, tittade vi in i en så kallad
”flygande barack”, vilken kan slås upp, tagas ned och flyttas bort
i en handvändning. Dylika flyktiga boningar uppföras när och
var de bäst behövas. I stugan sysselsättas och bespisas 25 små
barn, en välkommen lättnad för hårt arbetande mödrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
