Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvälfärd och Vinterhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Tyskland och världsfrodon
rörelse sattes först i gång av Führerns bevingade och tändande
ord: hädanefter skall ingen tysk lida brist på livets nödtorft
och ingen tysk behöva frysa om vintern!
Varje höst bryter detta stora arbete ut som en stormvåg av
offervilja, barmhärtighet och människokärlek. Den sker i form
av enorma insamlingar, i vilka alla deltaga, hög och låg, rik
och fattig, de stora industriföretagen och de små löntagarna,
och resultatet blir hundratals miljoner mark. Änkans skärv
saknas lika litet som skolbarnets sparbössa då listorna över
gåvor upptagas. De flesta tjänstemän, affärsanställda och
arbetare utlova ett visst månatligt belopp.
Höjdpunkten av denna nationalinsamling betecknar den dag,
då statens och partiets ledande män gå ut på gator och torg
och var och en med sin insamlingsbössa i handen vädjar till
folkets givmildhet. Den dagen kallas ”den nationella
solidaritetens dag”. Då tränga sig i rikshuvudstaden tusentals
människor kring riksministrarna för att lägga sina slantar i deras
bössor. Det händer icke sällan att dessa fyllas så hastigt, att,
innan en ny tombössa anlänt, vederbörande får lov att använda
sin eller någon annans huvudbonad till hjälp. Den hårdast
ansatte är jämte Goebbels Göring, som förfogar över ett
bottenlöst förråd av vitsar och lustigheter och som, tack vare sin
jovialiska gemytlighet parad med järnhård kraft och duglighet är
berlinarnas förklarade gunstling.
Den 5 december 1936 var en sådan — den nationella
solidaritetens fest. Den dagen skall jag aldrig glömma! Vår bil
förde oss så långt in på Unter den Linden man överhuvud
taget kunde komma fram genom det böljande människohavet
och till den plats, där dr Goebbels stod med sin bössa utanför
Hotel Adlon på den väldiga corso, som ännu bär de försvunna
lindarnas namn. Sedan vi stoppats av polisen krånglade vi oss
till fots fram genom hopen. Vår chaufför, den alltid
påpasslige Kurt Ewert, viskade något i örat på en polisman, som
välvilligt åtog sig att bereda oss väg. Efter en stund voro vi
framme vid den köbildning, vilken ordnades av andra poliser
och lik en ström i havet skred förbi propagandaministern. Po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
