Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvälfärd och Vinterhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Tyskland och världsfreden
för estraden och talarstolen i dess mitt och kunde därför se och
iakttaga allt på nära håll.
Taktfasta steg hördes och in trädde 160 ynglingar av S. S.
och S. A., de förra i svarta, de senare i ljusbruna uniformer,
alla bärande fanor. På estraden bildade de en kompakt
fanborg, som under hela festen förblev orörlig som bildstoder.
Framför dem sutto honoratiores i en lång rad, alla ministrarna,
statssekreterare Meissner, Hindenburgs vän och chef för Hitlers
presidialkansli, herr Dorpmüller, riksminister för
kommunikationerna, m. fl. Alla ha intagit sina platser, närmast talarstolen
sitta general Göring, statssekreterare Funk, ministrarna
Goebbels, Ley och Darré och flyggeneralen Erhard Milch.
Åter går ett sus genom salen, alla resa sig under heilrop och
med högra handen upplyftad till nazisthälsningen, då Führern,
högrest och leende och med fasta steg träder in och hälsar med
handen. Klockan är något över åtta och under ljudlös tystnad
stiger statssekreteraren Funk upp i talarstolen och hälsar
Führern och församlingen välkomna samt förklarar
vinterhjälpsaktionen öppnad.
Sedan är det dr Goebbels tur. Med vältalighet och flytande
lätthet kastar han en återblick över de gångna årens
hjälpverksamhet. Under tiden satt Hitler och bläddrade i sitt
manuskript, men sedan han bestigit talarstolen och börjat sitt
anförande tycktes han vara tämligen oberoende av sina
anteckningar. Han är en boren vältalare och äger i allra högsta grad
förmågan att fängsla sina åhörares uppmärksamhet och sätta
deras känslor i svallning. Hans bildspråk är träffande, hans
bevisföring slående, hans stämma kraftig och han blir själv så
gripen av ämnets vikt och betydelse, att orden i periodernas
klimax ofta grumlas genom en alltför häftig rörelse och ett
lidelsefullt patos. Icke sällan går själva klämmen i hans
yttranden förlorad, detta dock mest på grund därav, att hans
åhörare till den grad låta hänföra sig av ögonblickets
entusiastiska stämning, att meningens höjdpunkt totalt drunknar i
de dånande handklappningarna och jubelropen.
Det gäller nog i vida högre grad om Hitler än om andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
