Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bayreuth och Vogelsang - Vogelsang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Tyskland och världsfreden
kar. Varje lärjunge prövas av riksorganisationsledaren dr Ley
och utväljes på grund av sina andliga gåvor och sina anlag i
avseende på ras och karaktär. Harmoni mellan kropp och själ
är grundprincipen för urvalet och förblir också högsta lag eller
grundmaxim i ordensborgen själv.
Adepterna i detta brödraskap uppfostras med nästan
spartansk stränghet och leva sunt och enkelt. Alkohol är absolut
förbjuden inom borgen. Fyra eller fem veckor om året ha de
blivande ledarna rättighet att resa till sina hem, träffa sina
familjer och ordna sina privata angelägenheter. De, som visa sig
olämpliga eller rent av odugliga, utstötas utan vidare. De övriga
äro efter sina tre år färdiga att träda in på de olika poster
inom den politiska förvaltningen, som under tiden blivit lediga.
Borgens huvudbyggnad innesluter också en minneshall,
hållen i förnäm, allvarlig och enkel arkitektur och dekorerad med
nationalsocialismens röda hakkorsfanor. Vid inre kortväggen
mitt emot ingången reser sig på sin piedestal en jättelik staty
av en naken man, en människa. Från en stark strålkastare i
taket strömmar en flod av ljus ned över statyn, som kastar sin
ramsvarta skugga på väggen bakom sig. I den vackra
minneshallen söker man förgäves efter en påminnelse om ett evigt liv
och en uppståndelse och om den mäktiga hand, som leder
världsordningen. I borgen Vogelsang, som stolt och trotsigt lik ett
örnbo på Eifels krön riktar sitt torn mot solen och mot nattens
stjärnor, saknas sambandet med den tyska stormannen Luthers
ord: ”Vår Gud är oss en väldig borg” och ”vår egen kraft ej
hjälpa kan”.
Där högaltaret vid bortre väggen, koret, i hallens mittelskepp
skulle haft sin plats och där en skulptur av skaparen eller hans
son skulle ha sträckt händerna sonande och tröstande över
jordens vandringsmän, där finna vi blott statyn av en fattig, naken
människa, lika hjälplös och skröplig som alla andra, vilkas
avbild han är. Intet antyder en värld, vars portar öppnas på andra
sidan de tysta gravarna. s
Nationalsocialismen hyser ett levande intresse för det egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
