Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetstjänsten och landvinningen - Borrning efter petroleum - Ett dygn på Doorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetstjänsten och landvinningen 193
de geologiska lagar, som kunna visa vägen till de underjordiska
oljebassäångerna. Man ger icke tappt, man låter icke hoppet
fara, man utfunderar metoder att tränga ned mot djup, dit
mänskliga verktyg ännu aldrig nått. Endast nöden kan
framtvinga dylika yttringar av viljestyrka och endast hettan i
jordens inre sätter en gräns för den mänskliga företagsamheten.
Även vid byn Forst får man ett beklämmande intryck av
den brist på land och råvaror Tyskland måste genomlida. Vi
ha i det föregående sett några prov på den okuvliga energi, som
utvecklas för att motverka denna brist och skjuta undan den
stora nödens dag. Men profetians ande är överflödig till att
förutse, att den dagen måste komma, om icke jordens ouppodlade
mark och dess råvaror på ett rättvist sätt fördelas mellan de
stora kulturfolken. Man borde tänka sig för innan man
förhärdar sitt hjärta. Man vet vad som kommer att hända då alla
säkerhetsventilerna äro tillskruvade på en överhettad ångpanna l
Ett dygn på Doorn.
På vägen mellan Nordsjökustens och Emslandets
landvinningsområden gjorde jag en bilfärd till Doorn, dit kejsar
Wilhelm haft vänligheten att sända mig en inbjudan.
Adjutanten, som möter mig med ett kraftigt handslag, är min
gamle vän och landsman, översten, greve Gilbert Hamilton, som
jag icke träffat sedan krigets dagar i Galizien och Bukowina.
Strax före klockan ett samlades man i vestibulen, grevarna
v. Schwerin och Hamilton, hovmarskalken överste v. Dommes,
livmedikus dr Krüger och arkivarien dr Jagow, den sistnämnde
en tillfällig gäst. Då kejsarinnan icke är hemma, går ac enkelt
till och man märker intet av det gamla hovceremonielet. Både
lunch och middag serveras i adjutantens yttre rum.
En trappa upp har kejsaren och hans gemål sina enskilda
gemak. Hovmästar Turke, som synat lunchbordet och sett till att
det är prytt med friska blommor, tar plats vid sidan av det
nedersta trappsteget från övre våningen. Han står som ett tänt ljus.
Så har han stått i nära fyrtio år, i slottet i Berlin, i Breslau, i
13 Tyskland och världsfreden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
