Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetstjänsten och landvinningen - Ett dygn på Doorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Tyskland och världsfreden
På detta gods Doorn, har kejsar Wilhelm bott i aderton år
utan att brytas. Han, som kallades ”Der Reisekaiser”, har icke
sett en järnväg och han som älskade sjöfärderna till Norge, har
inte sett ett fartyg på aderton år. I alla avseenden är hans liv
totalt omlagt, men själv är och förblir han densamme.
Intet fängslar honom i högre grad än det nya Tysklands
frammarsch och uppsving. Jag hade väntat att kejsaren skulle
rikta frågor till mig om det intryck jag fått av Tredje riket och
dess män. Men han gjorde det icke och berörde icke med den
svagaste antydan detta ämne. Det är av hans närmaste
omgivning jag erfarit, att hans tankar kretsa kring Tyskland, att han
med glödande intresse följer allt det nya och att intet bereder
honom större glädje än att Tysklands försvar, dess här och dess
flotta, växer sig starkt på nytt efter förnedringens tid. Han
betraktar allt som händer och sker objektivt och filosofiskt,
klagar aldrig och beklagar sig icke över någon eller något. Han
yttrar aldrig ett hatfyllt eller ovänligt ord om de stormakter
och statsmän som 1914—18 voro hans fiender. Om dem talar
han lugnt och objektivt, beskyller ingen för fel och urskuldar
icke sig själv.
En gång i sena tider, då nya sekler med snabba vingslag
flugit förbi över människor och deras öden, skall kejsar Wilhelms
namn leva kvar i legendens form och det skall sägas om honom,
att han i de grymmaste motgångar med orubblig själsstyrka bar
det öde, som blivit lagt på hans skuldror.
(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
