Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen i Tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pressen i Tredje riket 241
komma läsaren att glömma gårdagens. Familjens helgd och
privatlivets tabu respekteras icke. I många tidningar karrikeras
religion, konst och vetenskap och personer och händelser, som
borde vara fridlysta. Man skjuter med förgiftade pilar och
fråssar i brott, olyckor och skandaler. Sensationella nyheter på
löpsedlarna är huvudsaken, därav befordras
lösnummerförsäljningen. I dylikt stoff, som dagligen utgör de stora massornas andliga
spis, står den amerikanska pressen främst. Svenska och engelska
tidningar äro i tonen mera förnäma och sansade.
I Tyskland är allt underhaltigt kram förbjudet. Därför
verkar innehållet i Tredje rikets tidningar sant, sakligt och sunt.
Mycket förtiges, kritik mot det bestående får inte komma fram,
men det som bjudes är sanningsenligt och pålitligt. Man
förskonas från insinuationer och obestyrkta antaganden. Även
tendentiösa uppsatser ha folkets och rikets väl till mål.
Den utländska kritik, som ständigt klandrar den tyska
pressens ofrihet, glömmer, att Tyskland, liksom Ryssland,
genomlevat en revolution och infört en ny regim, som med alla medel
måste konsolideras. Båda dessa länder befinna sig ännu i ett
nödläge, som måste övervinnas och saneras. Under sådana
förhållanden är det icke underligt, att de maktägande och för det
nya systemet ansvariga icke kunna tillåta att tidningarnas
spalter öppnas för en missnöjd opposition, vilken, om full
pressfrihet rådde, icke skulle försumma att utöva kritik mot det nya
och göra propaganda för den gamla regimens återinförande.
Egendomligt är däremot, att de, som ivrigast klandra Tredje
rikets pressförhållanden, aldrig anmärka på de ryska, vilka.
äro minst lika stränga som de tyska. I sina domar följer man
det romerska ordstävet: Quod licet Jovi non licet bovi, eller
Frödings här lindrigt travesterade strof :
Dock syns mig sällsamt att det enda sanna
så underbart kan byta form och färg.
Det som är sanning i Moskva och Pensa
är bara dåligt skämt i Heidelberg.
16 Tyskland och världsfreden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
