Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Tyskland och världsfreden
påverkas under sina uppväxtår. De katolska barnen stå däremot
så kraftigt under sina prästers inflytande, att de vanligen för
alltid tillhöra kyrkan. När ungdomar från evangeliska hem
längre fram i livet gripas av längtan efter religionens stöd och
tröst, ha de ofta glömt sin barndoms tro. Då står den alltid
vaksamma katolska kyrkan färdig att mottaga dem i sin öppna
famn.
Ingen timlig rörelse, världsåskådning eller författning
förmår att kväva människors religiösa behov. För den tyska
ungdomen skall det i längden blott gälla valet av konfession.
Huruvida den nationalsocialistiska världsåskådningen skall förmå att
tillfredsställa människornas oemotståndliga krav på religionens
tröst och stöd, är en fråga som jag icke kan besvara.
Hur den nya stridsfrågan kommer att lösas en gång vet ingen.
Vid sidan av socialdemokraters och kommunisters
massuppbåd för ateismen i hela världen porlar någon enda gång i en
stilla lund en ”helig källa av tysk kraft,” som gjort ”frälsning
från Jesus Kristus” till målet för sitt flöde. Med känslor av
nyfikenhet och beklagande, men också av förvåning och vemod
lyssnar en liten obetydlig församling till bruset av ”den nya
hedendomens” förkunnelser. Fenomen av denna art äro dömda att
försvinna lika spårlöst som bubblorna på ytan av en flod. Och
dock blotta de i vissa enstaka fall ett bottenlöst djup av tragik.
Den kristna menighet som i Sverige och andra länder hyst
oro för tyska folkets eviga väl och själafrid, kan enligt min
övertygelse vara lugn. Det finnes ingen större fara för den
kristna kyrkan i Tredje riket än i andra kristna länder. Även om
främlingen, såsom jag förut framhållit, i den nya rörelsens
minneshallar och äretempel och vid den okände soldatens grav
saknar emblemen av de starka vingar, vilka slutligen skola föra
oss upp från vår egen hjälplösa litenhet till evighetens ljus, så
ha vår tids stormar icke förmått att rubba den tro, som burit
Luthers folk genom århundraden. Och liksom förr sjunges ännu
i deras kyrkor: Allena Gud i himmelrik, må lov och pris
tillhöra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
