Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksmonumentet Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Tyskland och världsfreden
Vi stiga in mellan kandelabrar med vaxljus och fortsätta
genom ännu en dubbeldörr av smidesjärn med två kors. Vi äro i
kryptan. Den saknar dekorering. Från granitgolvet reser sig
valvet, murat i mörkgrön diabas. Under ett runt fönster med en
örn stå två stenkors, det ena med inskriften: Sei getreu bis in
den Tod, det andra med orden: Die Liebe höret nimmer auf.
Framför korsen stå två sarkofager, gjutna i mörk patinerad
brons. I den större sover den man, som i den yttersta
ödestimman räddade sitt fosterland från den ryska invasionen. På dess
lock ligga hjälmen, svärdet och marskalkstaven och på dess
gavel läses: Paul von Beneckendorff u. von Hindenburg * 2
oktober 1847 † 2 August 1934. I den mindre sarkofagen slumrar
hans maka Gertrud von Hindenburg, född v. Sperling.
Över kryptan har anbringats en kupolhall. Där reser sig en i
mattslipad porfyr skulpterad stiliserad staty av fältherren. På
ingångsporten läses i gammaltysk stil följande bekännelse av
Hindenburg: ”Avgörande för mitt liv och min gärning har icke
världens bifall varit, utan min egen övertygelse, plikten och
samvetet. — Till mitt sista andetag skall Tysklands pånyttfödelse
förbliva min enda omsorg och föremålet för min bävan och mina
böner.”
Även hans valspråk läses där : Ora et labora.
Mycket annat kunde beskrivas från denna underbara grav.
Fältherrens i sten huggna vapensköld med två buffelhuvud
(Beneckendorff), och två hindar (Hindenburg) i fyra fält, det
jättelika järnkorset på gårdsfasaden av torn 2 och ett annat
mitt på gårdsplanen, bronsplattan, som med pilar visar
förloppet av slaget vid Tannenberg, de germanska örnarna på sina
höga socklar, den ena till minne av
Lantvärnsinfanteriregementet N:o 5 och den andra, som just är i begrepp att lyfta
vingarna och spejande vänder huvudet, en hedersbevisning åt
Infanteriregementena N is 151 och 147.
Den 26 mars 1936 åkte vi med svenska konsulns bil från
Königsberg över Preussisch Eylau till Hohenstein, där vi mottogos
av flera herrar, bland dem Denkmalhauptmann Stubenrauch. I
dess omedelbara närhet stanna vi vid ingångstornet till Reichs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
