Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska lågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olympiska lågor 309
genom städer och byar, överallt hälsad av Anatoliens folk, som
är ute och hyllar den heliga elden. Där knarra oxkärror, där
sträva buffelforor uppför sluttningarna, medan karavaner,
postryttare och lantmän stanna vid sidan av vägen för att ge plats
åt den olympiska ryttaren.
Den fladdrande lågan ilar genom den trakt, där Xenofons
tiotusen ropade ”thalassa, thalassa” vid åsynen av Svarta havet,
och genom ett helt litet område nära Erserum, där tre floder
rinna upp för att utfalla i tre hav, Svarta havet, Kaspiska
havet och Persiska viken. Äger man en tro stark nog att försätta
berg, betvivlar man icke att de goda andar, vilka på toppen av
Ararat dansa kring de sista spillrorna av Noahs ark, sända häpna
blickar efter den framilande eldslågan på slätten i djupet.
Nästa stora etapp är Täbris vid norra foten av Sehend-kuh,
en av de tre mäktiga vulkaner i Azerbejdschan, som i forna tider
upplyste hela landet med ett sken, mot vilket den olympiska
elden försvunnit som en gnista i natten.
De anatoliska, armenska, tatariska ryttarnas tjänst är förbi
— nu sitta perser i sadlarna och iranska händer sluta sig hårt
kring facklornas skaft. Över Kasvin går stora vägen mot öster
till Teheran, i vars utbyar ännu ett fåtal parsis eller eldsdyrkare,
Zarathustras efterföljare, leva kvar. Hur väl minnes jag icke
eldsdyrkartemplet i Surakhani norr om Baku, under vars lilla
valv ännu år 1885 den heliga elden hölls brinnande! Hundra
tusen av deras trosförvanter leva ännu i Indien, där åtta
parsitempel i sin mitt ha eldar, vilka utan att slockna brunnit i 1200 år.
Men nu är det blott de parsis som bo vid Teheran, vilka i en
stilla augustinatt 1940 se en eldslåga ila förbi och undra om det
är Ormuzd eller Ahriman, den goda eller den onda makten, som
driver sitt spel. Och över hela landet reser Demavend sin hjässa,
svagt försilvrad i månens sken, en solfatara, en slocknad
vulkan, som för årtusenden sedan belyste Kaspiska havet och norra
Iran med skenet av sina utbrott.
Från bibelns Rhages och det moderna Teheran, där Irans
energiske konung Schah Riza Pahlavi, förvisso hyllar den heliga
elden med en kunglig fest, går den oändligt långa karavanvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
