Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Tysklands utrikespolitik och fredsvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 Tyskland och världsfreden
ma, att den tyska upprustningen icke trädde i kraft förrän
folkförbundsmakterna i mer än tio år saboterat frågan om allmän
avrustning.
På vägen mot avrustning hade Tyskland gått främst, men
ingen av segermakterna följde dess föredöme utom England,
som i varje fall icke ökade sina rustningar. Nationernas
förbunds artikel 8, som talar om plikten att avrusta, lämnades utan
avseende. De makter, vilka under ett årtionde ökat och förstärkt
sina stridskrafter, ha ingen moralisk rättighet att klandra
Tyskland för det steg det tagit. Trots fagra löften om stundande
fredliga tider på jorden befinner sig hela världen i ett obehärskat
tillstånd av feberaktig upprustning. Under den gångna vintern
och våren ha Ryssland, England, Frankrike och Italien ökat
sina rustningar i häpnadsväckande tempo och dimensioner. Då
Tyskland efter måttet av sin mera begränsade förmåga följer
deras föredöme, beskylles det för onda avsikter och man
glömmer att det på alla håll är omgivet av grannar med fullt
beväpnade miljonarméer och luftflottor av gigantiska mått. Då
Tyskland den 16 mars 1935 återinförde allmän värnplikt, beskylldes
det av sina vedersakare för traktatsbrott. Men då de själva
under Tysklands vanmaktsår påskyndade sina rustningar, bröto
de icke allenast de militära traktaterna utan också sina egna
högtidligt avgivna löften. Tyskland hade därför ingen anledning att
stå fast vid överenskommelser som redan brutits av de andra.
Det vore ett ödesdigert misstag att tvivla på Hitlers fredliga
avsikter. I alla sina tal dröjer han i malmtunga ord och med
övertygande styrka vid sitt och sin regerings orubbliga beslut, att
framför allt annat verka för fredens upprätthållande. Med
bindande logisk skärpa och förnuftsskäl, som verka ärliga och äkta,
bevisar han det absoluta kravet att bevara världsfreden.
Hans fredsvilja vilar på fyra argument:
1. ”Det blod, som sedan trehundra år utgjutits på Europas
slagfält, står icke i rimligt förhållande till de fördelar folken
haft därav. Frankrike har trots allt förblivit Frankrike, liksom
Polen och Italien i stort sett äro oförändrade. Ett europeiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
