Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankrike och Tyskland 339
Frankrike att återställa de båda mandatområdena till
Nationernas förbund. Genom Nationernas förbund skulle de sedan
överlämnas som mandat till Tyskland. Därmed skulle en
avspänning äga rum i förhållandet mellan Frankrike och
Tyskland och mellan Tyskland och Nationernas förbund och den
politiska atmosfären skulle rensas och inträda i lugnare banor.
Sannolikt skulle Storbritannien följa Frankrikes exempel och
avstå en del av sitt omätliga kolonialvälde, nämligen de förut
tyska besittningarna i Afrika. Tyskland skulle vinna ett
verksamhetsfält utanför sina gränser, säkerhetsventilerna skulle stå
öppna, och all fara för en tysk explosion vore för en längre
framtid hävd.
För att vinna ett sådant mål, som alla längta efter, krävas
andra tag än konferenser, förklaringar, förslag och program
inför parlament och banketter, en outredlig härva av tomma ord
— Cdet kräves handling och realiteter av verkligt värde och
innebärande offer till hela mänsklighetens välfärd. Den statsman,
fransman eller engelsman, som tar första steget och blir
världsfredens ledare, skall göra sig förtjänt av oförgänglig
tacksamhet från alla jordens folk.
Man har att välja mellan en betryggad fred för ett ringa
pris — och ett tillintetgörande krig med namnlösa offer i
människoliv och egendom.
Om det nya världskrig som hotar, har Paul Valéry inför
Franska akademien yttrat följande ord:
”ilIngen nå tro att ett nytt krig skulle förbättra
människosläktets öde.
Och ändå ser det ut som om de senaste erfarenheterna icke
vore tillräckliga. Somliga sätta sitt hopp till ett återupprepande
av blodbadet. Man finner att det icke var nog av nöd, av
missräkningar, icke tillräckligt av skövling och tårar, icke
tillräckligt många krymplingar, blinda, änkor och faderlösa. Det ser
ut som om fredens svårigheter komma krigets grymheter att
förblekna, vilkas rysliga bilder man glömt.
Vilken besynnerlig tid! eller snarare vilka underliga själar,
dessa, som bära ansvaret för sådana tankar! ... Vid fullt med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
