Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Tyskland och världsfreden
ning, så upphör den latitudinala spänningen och trycket mot
Frankrikes östgräns upphör.
Om västmakterna med oförsonlig beslutsamhet vägra att till
Tyskland återlämna dess forna afrikanska kolonier — vad sker
då?
Man behöver icke vara profet för att besvara den frågan. En
rätt ingående kännedom om Tredje rikets frammarsch och
utveckling och övertygelsen att dess folk med var dag som går
växer i styrka, är alldeles tillräcklig för att förstå, att ett nytt
världskrig då är absolut oundvikligt.
Om ett sådant krig säger general Ludendorff i sin bok ”Der
totale Krieg”, 1935: ”Det kommande kriget skall ställa helt
andra fordringar för krigföringen på folkets själsliga, psykiska
och materiella krafter än redan världskriget gjorde.”
År 1917 skrev Lord Fisher (Records, sid. 231), ”Jag
rannsakar den mörka horisonten efter en svag glimt av krigets slut.
Intet tecken till en glimt! Vad tyskarna beträffar så finnes
oemotsäglig auktoritet för påståendet, att Tyskland är vuxet ett
sjuårigt krig! Äro vi? Hittills ha vi tyvärr inte haft någon
Nelson, ingen Napoleon...”
Han hade utan tvivel rätt, men han visste lika litet som någon
annan, att dödsstöten till sist skulle tillfogas de tyska arméerna
av de upplösande elementen bakom de egna fronterna. Om de
själsliga och psykiska krafter, varom Ludendorff talar, hållit
stånd mot krigets påfrestningar, så hade Lord Fisher nog fått
rätt i sina sju år. Och vad hade då, efter 1918, kunnat hända i
Frankrike och England? Lord Fisher tvivlade på att hans eget
land vore vuxet ett sjuårigt krig.
Vad som av alla tecken att döma synes säkert, det är, att den
svaga och vankelmodiga politik, som i krigets sista månader
fördes av Tysklands odugliga rikskanslerer, icke kommer att
upprepas nästa gång. Om överhuvudtaget några försök till
upplösning och myteri då visa sig i det inre, skola de slås ned med
hänsynslös hårdhet. Men efter den uppfostran hela folket nu
genomgår är det icke troligt att några dylika försök komma att
göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
