Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Tyskland och vårldsfreden
år. Nästa etapp kommer att gå fortare. Jag har redan förut vid
flera tillfällen i denna bok framhållit och påminner ännu en
sista gång därom, att ett folk, som dagligen växer sig starkare,
som genom en kortsynt och fientlig politik tvingas att utveckla
sig och sina resurser inom ett för trångt område och som
förvägras sina moraliskt och historiskt berättigade krav på
besittningar i främmande världsdelar, slutligen når den
elasticitetsgräns, där inga dammar, inga bojor längre hålla stånd.
Då bryter det krig, vilket ingen vill och alla avsky, löst och då
slår förintelsens timme för Europas folk.
Skänk det hastigt växande och så hermetiskt kringskurna
tyska folkets överskott av kraft ett utlopp till den yttre världen,
och det ständigt stegrade trycket mot de gränsvallar, som skilja
det från grannfolken i väster och öster, skall, åtminstone under
nu rådande världsläge, upphöra.
Då skall vår till dödströtthet utpinade Jord äntligen få andas
ut och icke längre som en gigantisk kyrkogård fortsätta sin
gåtfulla, tysta färd genom rymden. Då skall Jordens barn om
dagen i frid och sämja plöja sina åkrar och om natten sova i
trygghet under vänligt tindrande stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
