Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hög-slätter — i begynnelsen i helt korta daghåll,
emedan riddaren ännu icke hade mycket krafter.
Men alltsom riddaren återvann sin styrka,
vardt han alltmera dyster och fåordig, Och
när han någon gång talade till Yunna, var det
i kort ton och likasom med vrede i stämman.
Ty det tycktes honom allt mer och mer, att
hon var honom sänd af den lede frestaren själf
för att locka honom ifrån den rätta vägen.
Därför värjde han sig emot henne genom att
vara hård emot henne.
Yunna svarade aldrig något, då riddaren
talade förebrående ord till henne; hon endast
sänkte sitt hufvud. Icke heller klagade hon
någonsin öfver hans hårdhet. Endast en gång,
då hon såg honom hjälpa en liten sårad fågel,
hvilken de funnit på vägen, sade hon med en
sakta klagan i stämman: »Emot alla andra är
du godl»
Så kommo de en dag litet före
middagstiden till ett bergpass, hvarifrån de kunde skönja
de brungrå murarna och de hvitglänsande
moskéerna af den stolta staden Samarkand.
»Innan kvällen äro vi där», sade Yunna,
Solen brände het, riddaren var trött, ty de
hade vandrat alltifrån soluppgången, Han satte
sig ned för att hvila. Men därvid kom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
