Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångare skall dömas efter sina meningar, utan
hvar och en må sjunga såsom hans hjärta
ingifver honom, Allenast den skall blifva
bestraffad, som diktar usla sånger, sjungande för
att vinna fåfänglig ära och icke för att han
därtill fått gåfvan af Allah. Ty detta är inom
sångens rike den enda och stora synden: att
sjunga utan att vara af sitt hjärta drifven
därFo till.»
Och där blef glädje ibland folket för detta
budets skull, att sången skulle vara fri. Och
man begynte nu att hedra dem, som tillförene
fått lida för sina meningars skull. Och där voro
allt flere, som sjöngo likt Yussuf, så att det var
icke mera något nytt for Arwendruds invånare
att höra, att vigtigare än något annat är att
gripa i de fladdrande lockarna den hastigt
bortflyende glädjen.
Så hände det en dag, att fram på torget
trädde en främling, hvilken ingen kände. Ute
i öknen hade han lefvat och sällan varit
samman med menniskor; under tysta stjärnenätter
hade han ströfvat omkring i ödemarken, i
ensliga kvällar hade han sett solen, strålande likt
den Eviges öga, sjunka öfver tigande vidder. Och
hvad han drömt och tänkt i ensligheten, det sjöng
han nu för dem, som voro församlade på torget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
