Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom dalen. I väster öppnar sig dalen; där
kommer floden ut på de vida slätterna, där
måste han vattna åkrar och fält, och hans lopp
blir stillare, Till kejsarstaden kommer han, till
det stolta Samarkand; hans böljor spegla dess
prakt och härlighet, dess brokiga, larmande
vimmel. Åt väl hundrade kanaler i dess parker
och lustgårdar måste han gifva af sina böljors
rikedom. Och med mattad kraft lämnar han
den stora staden, begifvande sig ut på de
ensliga stepperna, där han tyst silar fram i sin
djupa fåra, tills han trött går att gömma sig
i Kara-Kul, »den svarta sjön.»
Ezair ibn Tharad byggde sig vid flodens
strand en koja af grenar; till föda hade han
medtagit ris och dadlar i tvänne små
lädersäckar. Och hvarje dag satt han nere vid
floden, upptagande sand från dess botten och
letande däri efter guldkorn. Det guld han fann
lade han i en pung, som han bar vid sin
gördel. Långsamt och enformigt var hans arbete,
men han tänkte på lönen som väntade, han
drömde om glansen och glädjen i kejsarens
stad, om makt och rike, som han skulle vinna
långt borta i främmande land.
Ett litet stycke ofvanom den koja, som
Ezair byggt, fanns en bro öfver floden, en smal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
