Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rista å dess murar till att förkunna för sena
tider sina bragder och sin storhet.
Midt ibland pelare som brustit och murar
som remnat, höjer sig väldig och oskadd den
jättelika bilden af guden Horgun. På en tron,
uthuggen af ett ofantligt klippblock, sitter han
med sina knän tätt slutna intill hvarandra, han
håller tvänne fingrar pressade mot sina tigande
läppar, och med orörliga stenögon blickar han ut
öfver de ödsliga vidderna. Under hvad namn
han åkallats i de uråldriga tiderna, då
offerröken steg omkring honom, och hemlighetsfulla
sånger ljödo till gudens lof — det vet nu ingen,
sedan Allah och hans profet besegrat de gamla
gudarna. Men de som bebo Merdahims
högslätt — få äro de till antalet, och ringa äro
deras hyddor — kalla honom på sitt tungomål
Horgun, det är uttydt: han som tiger.
Invid det gamla Merdahim ligga några små
lerkojor, stödjande sina bräckliga väggar mot
dess väldiga murar. I en af dessa kojor bor
Yarizme med sin moder, hvilken är enka.
Yarizmes moder är gammal och kan icke
mycket arbeta, det är därför Yarizme, som sår och
skördar deras lilla hvetefält, det är hon, som
i en mortel krossar hvetekornen och som
nedplockar de mjuka frukterna i den fikonlund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
