Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elfvar. En och en, i en lång rad, komma
kamelerna, lastade med tunga bördor, fram ur det
steniga passet; när de kommit ut på slätten,
sprida de sig i flere led, för att, sträckande på
sina buktiga halsar, med sina långa mular
afbeta de tistlar och torra örter, som växa vid
vägen. Yarizme hör från sitt gömställe
kameldrifvarnes rop, när de mana på sina djur; hon
ser karavanen draga förbi kullen. Och ropen
dö bort, och tåget försvinner, där vägen
kröker sig nedom Ak Dagh, »det hvita berget.»
Bort drager den stora karavanen, bort mot den
fjärran västerns städer, mot det folkrika Bagdad
och det rosendoftande Damaskus och mot
Istakhar, den hvitglänsande staden.
Karavanerna pläga icke stanna vid
Merdahim; de ha redan vid den brunn, som finnes
i det Röda bergets pass, låtit kamelerna släcka
sin törst och fyllt sina lädersäckar med
vatten, och ett stycke bortom det Hvita berget
ligger den slätt, där de pläga slå läger för
natten.
Men för hvarje gång, som Yarizme ser en
karavan nalkas, vaknar inom henne ett hopp,
en underlig, orofull förväntan. Och för hvarje
gång hon ser en karavan draga bort och
försvinna, lämnande slätten åt sin tystnad och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
