Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda henne prakt och ära, så visst måtte hon
nu säga, att hon mente som han. Eller till
det minsta kunde hon se på honom med en af
de blickar, hvilka tala likaså godt som ord.
Och jungfru Iliana förstod hvad han begärde
af henne. Dock sade hon ej ett ord, ej heller
lyfte hon sin blick mot hans. Ty hon förmådde
det icke,
Nästa dag, då de åter sutto samman i
gästabudssalen, tog den unge väpnaren åter
pärmeboken fram, Och han las därur den sorgefulla
sagan om riddaren Roland, huruledes den mö
han höll kär, medan han var borta i härnad,
fick falska tidender om att riddaren vore död
och lät viga sig till nunna, och huruledes
riddaren Roland däraf fick svår hjärtesorg.
»Si», sade Kjell Mårdsson, »där är dock
ingen sorg i världen sådan som denna att mista
sin hjärtans kär. Ty då synes det en, som
om solens ljus vore släckt, och som om där
alls intet vore att lefva för i världen, Därför
må hvarje jungfru väl betänka sig, innan hon
gifver åt någon slik oläkelig sorg.»
Och han såg på stolts jungfrun och tänkte,
att om hon hade något hjärta för honom, så visst
måtte hon väl nu säga något eller också gifva
honom en af de blickar, som tala bättre än ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
