Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 34. En naturrevolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var Suvantos utlopp vid Kiviniemi grunt, och det
hände, att dess vatten steg ganska högt om vårarna och
skadade böndernas ängar. Dessa hade flere gånger varit
betänkta på att gräva igenom Taipale ås för att fälla
Suvanto.
År 1818 om våren stod vattnet i Suvanto så högt, att
det nästan gick upp till åsens brädd, och på andra sidan
om åsen stod Ladogas vatten 12 meter lägre. Detta tyckte
bönderna vara ett gott tillfälle att avtappa någon del av
Suvantos överflödiga vatten och få sina ängar torra.
Taipale byamän grepo till sina spadar, och det dröjde icke
länge, innan de grävt en liten ränna igenom åsen.
Suvantos vatten började också strax att rinna igenom rännan
ned till Ladoga. Bönderna tyckte detta vara nyttigt och
nöjsamt, fägnade sig åt den lilla strömfåran och gingo om
kvällen förnöjda hem.
Men snart begynte vattnet skära åt sig en allt bredare
ränna uti den lösa sanden. Ju bredare rännan blev, desto
mera vatten strömmade in och fick fart av den starka
sluttningen emot Ladoga. Inom få timmar var där en
brusande fors, som blev större med var minut och rev med
sig stycke efter stycke av sandåsen. Bönderna hörde
bruset till byn och undrade, vad det månde vara. Snart
märkte de faran, och nu ville de dämma forsen, men det
var för sent. Där blev ett förfärande vattenfall. På
Suvantos lugna spegel förvandlades snart det första lilla
strömdraget till en skummande flod, som i sin vilda
framfart ryckte med sig hundraåriga furor, stenar, gyttja och
många hus. Ingen blund kom den natten i folkets ögon.
En bonde klev på taket av sin stuga och hann knappt
ned, innan stugan bortfördes av strömmen, och endast
tuppen hördes gala på spillrorna långt ute i L,adoga. En
annan bonde vid övre Suvanto visste icke av händelsen när
han om morgonen gick ut att gärda sin åker vid sjön. Han
ville till frukosten ha sitt gärde färdigt, men huru han
gärdade, kom han aldrig till stranden, ty sttanden vek
undan allt längre bort. Suvanto uttömdes på ett enda dygn,
så att endast djupaste gölen blev kvar. Allt det övriga
var förvandlat till en flod, som efter hand blev nära en mil
lång och 22 meter bred på den gamla sjöbottnen. Suvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
