Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 38. Sommarnattens klarhet - 39. Svanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag söker en jämförelse med andra tavlor i livet och
finner intet, som kan förliknas vid denna nattens
förklaring, om icke aftonskimret på fönsterna av ett övergivet
hus, där kära vänner fordom bott, eller glansen av ett
älskande öga, som ser på oss med tårar av outsäglig kärlek.
I en sådan nattavla är ingenting, som förvånar, ögat
bländas icke, hjärtat slår lugnt; man tycker, att allt är som
förr, och likväl är allting annorlunda. Hela naturen
strålar; allt är så mjukt, så klart och så stilla begrundande.
Gräset liknar den finaste sammet; alla löv tyckas vara
genomskinliga; de vardagligaste föremål, såsom en
gärdes-gård, en lada, en betande häst, tyckas omgjutna av en egen
förunderlig fägring. Går jag i skogen, tycker jag, att den
hårda furan är omlindad med bomull. Ror jag på sjön,
tycker jag, att stränderna aldrig varit så intagande vackra.
Därtill kommer stillheten överallt som endast avbrytes av
taltrastens melodiska sång, och den känsla av enslighet,
som åtföljer natten. Allt detta likasom flyter in i
åskådarens själ. Han känner inom sig det hemlighetsfulla
sambandet mellan naturen och alla levande väsen. Det är, som
om nattens klarhet skulle överflyttas till människans öga.
Fågeln vet sin tid: han sover det minsta möjliga. En
timme eller ett par gömmer han sitt huvud under vingen
och sedan börjar han åter kvittra. Lantfolket vet det
också; mången sover om vintern tio eller tolv timmar i
dygnet, men om sommaren tre eller fyra. Endast bland
herrefolk finner man dem, som vända naturens ordning
upp och ned. Långa vinternätter kunna de genomvaka
vid skenet av lampor och ljus, men sommarens klara
nätter sova de bort bakom fällda gardiner. Och det är
dock skada att så gå miste om det skönaste i naturen.
39. Svanen.
Från molnens purpurstänkta rand
sjönk svanen lugn och sall
och satte sig vid älvens strand
och sjöng en junikväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
