Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 47. Skogselden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanten och upptända en eld för att koka potatis. De äta,
sova en timme och fortsätta därefter färden, sedan de
vårdslöst makat eldens bränder åt sidan. Det finnes intet
vatten i diket att släcka glöden med, och även om det
funnits, skulle de vägfarande knappt hava gjort sig besvär
att ösa det över bränderna.
En stund är allt stilla. Då kommer en lätt vindfläkt
och blåser i den halvslocknade glöden. Den glimmar upp,
en liten låga fladdrar och antänder det torra gräset vid
vägkanten. Lågan utbreder sig med vinden och finner torr
mossa vid randen av skogen. Där är en höjd. Lågan går
uppåt skogsbacken såsom en slingrande smal eldtunga i
spetsen för en bredare kil av brinnande mossa.
Nu synes en resandes kärra på vägen. En’student åker
förbi i sakta trav. Han blir varse elden i skogsbacken,
stiger av och försöker att släcka. Han lyckas på ett ställe,
men lågan fladdrar upp på ett annat. Han stiger åter i
kärran, ger hästen ett rapp och åker i flygande fart till
närmaste gård.
Där äro invånarna borta på ängen. Studenten skyndar
dit och underrättar dem om den hotande faran.
Kvinnorna stöda sig emot räfsan och betrakta nyfiket hans lyra
i mössan. Karlarna fortfara att vässa sina liar. Ingen gör
sig någon onödig brådska, och sedan studenten förgäves
uppmanat dem att skynda till skogen, lämnar han dem
för attofortsätta resan.
Emellertid har den smala eldtungan uppnått ljungen
och sedan en enrisbuske. Denna flammar upp och
antänder ett helt fält av enris. Röken tätnar, gnistorna flyga,
granarnas lummiga grenar fatta eld vid marken. Nu
uppstiger den ena stora, fladdrande och sprakande eldpelaren
invid den andra, och lågorna utbreda sig med förfärande
hastighet. Elden framlockar en växande vind, som snart
utbreder virvlande rökmoln och skyar av gnistor kring
den åt fördärvet invigda skogen.
Ännu dröjer folket på ängen: de giva sig god tid. Men
rökmolnen bliva allt tätare, och nu uppflammar en hög
och klar låga: — en nyss fylld hölada har fattat eld. Då blir
det brådska på ängen, bud skickas till grannarna, allt folk
från gårdar och byar samlas efter hand med yxor och spa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
