Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 98. Väinämöinen och Joukahainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wäinämöinen. »Wem är du, som kör så oskickligt
emot mig och söndrar min släde?«
Joukahainen. »Jag är Joukahainen. Men aw
wilket uselt följe är du?«
W:n. »Jag är Wäinämöinen. Är du Joukahainen, så
giw wäg åt mig, ty du är yngre till åren!«
J:n. »Här är icke fråga om ungdom och ålderdom, utan
om wem som i wisdom är mer än den andra. Må wi pröwa
warandra i sång, och den, som wet mindre, må wika för den,
som wet mer.«
W:n. »Wad skulle jag weta, som endast har hört mitt
hemlands gökar gala? Du, som wet mera, käre, berätta för
mig, wad du wet!«
J:n. »Kanske wet jag ett och annat. Jag wet, att röken
går ut genom taket, och att lågan icke är långt ifrån spiseln.
Själhunden äter lax och sik, gäddan leker i kylig wäderlek,
abboren simmar om hösten på djupet och leker på grund om
sommaren. Är detta ej nog, så wet jag, att i norden köres
med renar, i södern med hästar. Det finns tre swåra forsar,
tre stora sjöar och tre höga berg under himmelen.
Hälläpyörä är i Tawastland, Kaatrakoski i Karelen, men Wuoksen
är förmer, och Imatra har icke sin like. Så war det.«
W:n. »Barnets joller, kwinnors sladder, ej en skäggig
hjältes wisdom. Berätta för mig om tingens ursprung!«
J:n. »Bofinken är en fågel, ormen är ett kräldjur, gärsen
en fisk. Wattnet kommer från berget, elden från himmelen
och järnet aw rost. Tuwan är den äldsta mark, widet det
äldsta trädslag, furan det första wirket och stenen den första
grytan. Så war det.«
W:n. »Wet du kanske något mera, eller är ditt pladder
slut?«
J:n. Ȁnnu wet jag warjehanda. Jag minnes de flydda
tider, när jag plöjde hawen, uthögg de stora djupen, där
fisken bor, och wältrade samman strandens klippor. Sjunde
mannen war jag bland de hjältar, som danade jorden, reste
luftens poster, uppburo himlens walw och ledde på sina
banor solen, månen och Karlawagnen. Så war det.«
W:n. »Detta ljuger du. Icke såg man dig, när hawets
fåror plöjdes, jorden danades, himlen wälwdes och sol, måne
och stjärnor leddes på sina banor.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
