Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 113. Om konung Erik den helige - 114. Första korståget till Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga graven var återvunnen, skedde korståg mot
hedningarna även i andra länder, över hela Sverge
predikades nu ett sådant korståg mot hedningarna i Finland.
Det skulle vara ett heligt krig, där varje stridsman skulle
få syndernas förlåtelse, och den, som stupade, skulle få
evig salighet. Svenskarna voro stridslystna och hade nu
fred i sitt eget land, de voro alltid beredda att slåss för
ära och vinst. Nu lovades dem därtill salighet för det,
som var deras största lust: huru skulle de icke gärna
lyssna till en sådan uppmaning!
Många tusen tappra män beväpnade sig, målade
korset på sina sköldar eller läto sy dess bild på sina kläder,
och där blev ett jubel i riket och brinnande nit att utbreda
kristna läran. Den, som själv har fått något gott, vilket
uppfyller hela hans själ med glädje, vill också gärna dela
med sig samma goda åt andra.
114. Första korståget till Finland.
Man har trott, att det första korståget till Finland
skedde år 1157 efter vår Frälsares födelse.
Den tiden kallades endast sydvästra hörnet av vårt
land Finland, och hela landet kallades österland. Till
detta sydvästra Finland styrde konungen, och man tror,
att han landsteg med sin här vid Aura ås mynning i
nejden av det nuvarande Åbo.
I denna del av landet bodde de krigiska tavasterna
och kallades här suomi folket (suomalaiset). Det berättas,
att konungen först skickat bud till dem med förmaning,
att de skulle avsvärja sina hedniska gudar och låta döpa
sig till den sanne Guds lära: annars ville konungen
hemsöka dem med krig. Tavasterna aktade icke denna
förmaning. Voro svenskarna styva, så voro tavasterna än
styvare och ville alldeles icke avsvärja sina gamla gudar
för en ny gud, som de icke kände. De ansågo det icke
heller värdigt tappra män att lyda en främmande erövrares
bud och församlade sig till motstånd för att försvara sin
frihet och sina fäders tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
