Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 127. Om Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett vördnadsvärt minne ifrån förgångna tider, och under
dess golv äro många biskopar och förnäma släkter
begravna.
Åt öster, mitt framför stora ingången, voro högkoret
och högaltaret. Där förvarades den helige Henriks ben
i ett silverskrin. Där voro dyrbara altar kärl, förgyllda
bilder av Frälsaren och Jungfru Maria, av Sankt Henrik
och andra helgon. Där brunno tjocka vaxljus i
silver-stakar, och biskopen själv eller hans domprost läste
mässan. Vid kyrkans båda långsidor voro icke mindre än
16 sidoavdelningar eller kapell, alla med sitt särskilda
altare, sin biktstol och sin präst. Stundom på
högtidsdagarna biktades och mässades det på en gång vid
högaltaret och i alla sidokapellen. En högtidlig skymning rådde
i den stora kyrkan med dess små, målade fönsterrutor.
Ljusen brunno, rökelser uppfyllde luften, korgossarna
sjöngo, orgeln spelade, prästerna läste sina latinska
mässor och stänkte vigvatten på det knäböjande folket. Inga
bänkar funnos; alla skulle stå eller böja knä. De
andäktiga gjorde korstecknet, mumlade latinska böner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
