Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 138. Hertig Johan av Finland - 139. Konung Erik och finnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertig Johan och hertiginnan Katarina blevo förda
som fångar till Sverge och insattes i Gripsholms slott.
Konung Erik hade en elak rådgivare vid namn Göran
Persson. När denne bjöd hertiginnan frihet och furstligt
underhåll, om hon ville övergiva sin make, visade hon sin
vigselring, på vilken stod inristat: »Ingen utom döden
skall skilja oss åt.» Varpå hon frivilligt följde hertigen
till hans fängelse. Hertigen måste åse, huru konungen
tog en grym hämnd på hans anhängare, och därmed slöt
hertig Johans regering i Finland.
139. Konung Erik och finnarna.
Konung Gustav hade ett ordspråk: »En gång säga och
därvid bliva är bättre än hundrade gånger tala.» Detta
lade konung Erik icke på hjärtat. Han liknade icke sin
stora fader: han var misstänksam, rädd, vankelmodig och
grym. Han förslösade rikets skatter på dåraktiga
frierier och praktfull kröning. Han utnämnde grevar och
friherrar, men fruktade sedan, att adeln ville störta
honom från tronen. Då utsände han spejare överallt och
trodde, vad dessa berättade honom. Därav lät han
förleda sig till många olyckliga våldsgärningar och var en
tid av fruktan och samvetskval från sina sinnen. Så
förspillde han folkets tillgivenhet och blev fruktad som en
tyrann.
Utom med Polen hade konung Erik råkat i strid
med Danmark. Detta krig fördes med stor grymhet på
båda sidor, och flere landskap vid danska gränsen blevo i
grund förhärjade. Många finnar tjänade i konungens
krigshärar och flottor. De utmärkte sig genom sin
tapperhet, stundom ock genom sin grymhet, ty de
förvildades av kriget. Finnarna voro den tidens bästa bågskyttar.
Då brukades väl redan kanoner och tunga bössor, vilka
lades på stöd och tändes med lunta; men finnarna
förlitade sig hellre på sina goda bågar. Där behövdes starka
armar att spänna de hårda bågskivorna, som voro av
stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
