Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 156. Stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156. Stora hungersnöden.
Guds vilja var, att det finska folket under Karl XI:s
lyckliga tider skulle hämta styrka för nya prövningar. Ty
under de sista åren av denna konungs regering började en
lång rad av stora olyckor, som intet folk kunnat bära utan
en stark livskraft, tålamod och förtröstan till Gud.
Naturens krafter och årstider hade blivit liksom
rubbade ur sin jämna gång. I fem år, från och med år 1689,
förutsände Gud allehanda varningar i naturen.
Somrarna voro ovanligt heta, vårar och höstar ovanligt torra,
vintrarna över all måtta kalla. År 1690 blev en så stark
frost mitt i sommaren, att svalungarna föllo döda ur boet.
År 1691 plockades smultron i april, men år 1692 vid samma
tid blev en så stark köld, att många människor fröso ihjäl.
I södra Europa voro svåra jordbävningar, bergen
sprutade eld, och svärmar av gräshoppor härjade åkerfälten.
Under dessa fem år hade dock Finland flere ymniga
skördar. Säd fanns i sådan myckenhet, att spannmålslassen
ofta stodo flere dagar utan köpare på städernas torg. Men
alla levde för dagen som himmelens fåglar; ingen tänkte
på att spara något för kommande dagar; ingen gav akt på
Guds varnande förebud.
År 1694 var en så förskräcklig hungersnöd i mellersta
Europa, att i det rika Paris 92,000 människor dogo av
svält. I Finland blev missväxt, folket åt barkbröd; här
och där såg man redan ihjälsvultna människor ligga vid
vägarna. Året 1695 blev det »stora svartåret». Det
ingick med en så sträng vinter, att åter många fröso ihjäl
och vargarna anföllo människor inne i husen. Våren blev
kall, sommaren kall och regnig. Säden kom ej till
mognad; på åkrarna sågos några få strån och bredvid dem
svarta mullen. I september gjorde frosten slut på det,
som var övrigt. Nöden tog till; herremän och bönder
begynte avskeda hälften av sitt tjänstefolk. Sju fartyg
lastade med säd förgingos i Kvar ken.
År 1696 övergick allt, vad vårt land dittills prövat.
Det var ett underligt år. Vintern var så mild, att isarna
smulto redan i slutet av februari, svalorna kommo till
södra Sverge, och mången sådde sin åker. Men den 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
