Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 157. Tolvte Karl och slaget vid Narva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
havet. Peter hade vunnit land av turkarna; nu angrep
han i förbund med konungarna i Polen och Danmark även
Sverge. Alla hade hört talas om »den rasande pojken»
på Sverges tron och ville begagna tillfället att återtaga
svenskarnas erövrade länder.
På våren år 1700 utbröt det stora kriget. Kung Karl
var på jakt och hade fångat 14 björnar levande, när han
fick bud om tre fienders anfall. Då blev leken förbytt i
allvar. Innan sommaren var förliden, hade »pojken»
iand-stigit med sin krigshär i Danmark och tvungit dess konung
till fred. Därifrån vände han sig mot Ryssland. Tsar
Peter stod i ett befäst läger vid floden Narova i Estland
och ville med en krigshär av 45,000 man intaga den svenska
fästningen Narva. Mot honom ryckte kung Karl och
anföll ryssarna den 20 november år 1700 med 8,400 man
trötta, frusna och våta trupper, som legat om natten under
bar himmel på snön.
Tsar Peter var då bortrest, och en fransman förde
befälet över hans oövade folk. Klockan 2 på eftermiddagen
uppstod ett häftigt yrväder. Snön drev ryssarna mot
ansiktet så att de ej kunde se sina fiender, innan dessa voro
dem inpå livet. Där blev en skarp strid med alla vapen,
dock mest med värjan. Lägret stormades, vallarna
ge-nombrötos, det ryska rytteriet tog till flykten och ville
rida över floden, men 1,000 man drunknade. Det ryska
fotfolket försvarade sig modigt, men råkade i oordning och
ville fly över en bro. Bron brast, och åter funno tusende
sin grav i floden. De övriga, som ej kunde undkomma,
värjde sig med förtvivlans mod. Konungen var överallt
bland de främsta; han red in i vallgraven, miste hästen,
värjan och stöveln, men snart var han åter i striden. Mörk,
ret inbröt, vän och fiende blandades förvirrade om
varandra. Ryssarna kunde icke räkna sin styrka, deras här
var sprängd i två delar, de misstrodde sitt utländska
befäl och gåvo slaget förlorat. Striden upphörde; soldaten
stod trött och frusen kvar under vapen i kalla
vinternatten. Morgonen därpå uppställdes den segrande svenska
hären i långa linjer för att dölja sitt ringa antal. De
räknade då 6,000 man i stånd att strida; många bland dem
hade varken kulor eller krut. En del av ryska hären hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
