Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
förvärfva. Dertill kom, att de reformerte, som till följe af
luthera-nernes bornerade ortodoxism ej blifvit inbegripne i nämnde fred, sågo
sig blottställda för faran att få dela den olycklige pfalziske kurfurstens
öde, isynnerhet som de ej tycktes kunna påräkna något kraftigt
understöd från de stränge lutheranernes sida. ■— Holland, som tillförne
utgjort ett verksamt stöd för den tyska protestantismen, kämpade nu
en bård kamp för sitt eget sjelfbestånd, och hade sannolikt dukat
under för öfvermakten, 0111 ej Gustaf Adolfs uppträdande på den tyska
krigsskådeplatsen derstädes hade qvarhållit kejsarens och ligans härar,
af hvilka en betydlig del redan i början af år 1629 blifvit sänd till
Holland, för att bistå spaniorerne i detta lands kufvande. Visserligen
hade det då lyckats liolländarnes patriotiska ansträngningar att
besvärja det hotande ovädret, men på längden skulle de dock
svårligen kunnat motstå öfvermagten, om den ej blifvit diverterad genom
Gustaf Adolfs tyska krig, hvilket sålunda väsendtligen har bidragit
till Hollands räddning. — Stor-Brittanien, som allt mer blef en
tummelplats för de inre partistrider, hvilka Karl I:s nyckfulla och
despotiska politik frammanat, blef i samma mån allt mer ur stånd att
utöfva något väsendtligt inflytande på fastlandets angelägenheter. —
Frankrike, hvilket blott afsåg sina egna fördelar, tycktes dessutom
såsom katholsk magt ej vara mycket att lita på; och om än Richelieu
af politiska skäl velat, så torde han dock af fruktan för en reaktion
inom det af faktioner uppfyllda landet ej hafva vågat åtaga sig de
tyska protestanternes sak, utan fastmer bemödat sig att i den
katolska Ligan skapa en motvigt mot kejsarens växande magt. —
Turkiet, som protestantismen till en stor del haft att tacka för sin
framgång, var vid ifrågavarande tid inveckladt i ett långvarigt och blodigt
krig med Perserne, hvilket tog alla dess krafter i anspråk; och
genom den siebenbürgske fursten Bethlen Gabors död (mot slutet af år
1629) befriades kejsaren från en farlig fiende, som mången gång gjort
protestantismen vigtiga tjenster. — Det protestantiska Tyskland
suckade tungt under det tryckande oket af de kejserliga och ligistiska
härarne, som utsögo dess redan förut medtagna krafter och af hvilka
isynnerhet den förre under Wallensteins befäl både för katoliker och
protestanter var en verklig landsplåga, hvars excesser icke ens
kejsaren med bästa vilja kunde afstyra ’).
Under sådana omständigheter var det i sanning mindre underligt,
om mången tysk furste förtviflade om protestantismens sak och, såsom
1) Hans välmenta bemödanden härutinnan bevittnas af talrika handlingar i
Wiener-Arehivet. — Jemför Hurters „Ztu- Gesch. Wallensteins."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
