Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
kurfursten af Brandenburg, sökte sin enda räddning i en krypande
undergifvenhet under kejsaren, hvars af naturen milda hjerta man genom
jemrande klagovisor sökte beveka, sedan man ej längre vågade hoppas
att genom öppet motstånd kunna tilltrotsa sig några medgifvanden.
Men en och annan blickade dock redan nu med hopp och tillförsigt
upp till Gustaf Adolf, i honom anande den "Gideon," som försynen
utsett till det betryckta Israels räddare — och snart skulle det på
ett lysande sätt visa sig, att denna aning ej var en bedräglig dröm.
Då Danmark efter slaget vid Lutter am Baremberge (Aug. 1626)
hotades af en öfverhängande fara, samt de kejserliga och ligistiska
vapnen segrande utbredde sig vid Östersjöns stränder, insåg Gustaf
Adolf, att det äfven gällde Sveriges säkerhet och skyndade derföre att
i början af år 1628 ingå ett förbund med Kristian IV Gustaf Adolfs
fränder, de af Wallenstein fördrifna hertigarne af Mecklenburg, funno
en tillflykt i Sverige, och genom ett i November 1627 utfärdadt patent,
öppnade Gustaf Adolf sitt rike till fristad för alla förföljda
religionsför-vandter ). Imellertid lät Wallenstein (som antagit den stolta titeln:
"General öfver det Oceaniska och Biltiska hafvet") besätta Pommern
och Rügen samt gaf befallning om utrustandet af en flotta. Faran
ryckte med hvarje dag allt närmare, ocli Gustaf Adolf lemnade den ej
ett ögonblick ur sigte. I förening med sin bundsförvandt, Kristian IV,
lät han undsätta Stralsund, som, hårdt belägradt af Arnim, genom
en särskild beskickning hade anropat honom om hjelp, och hvars
räddning han betraktade såsom ett väsendtligt vilkor för Östersjöns
säkerhet ■’). Härmed var i sjelfva verket uppslaget gifvet till ett krig,
som Gustaf Adolf i alla fall ej trodde sig på längden kunna undvika,
och hvilket han derföre ville "hålla fjerran gående" för att ej deraf
uppsökas inom sina egna vidsträckta gränsor. Men det var onekligen
ett vågadt steg att med Sveriges genom långvariga krig hårdt
medtagna krafter inlåta sig i ett så vidt utseende företag, isynnerhet som
det polska kriget ännu fortfor och tvingade Sverige att i Preussen och
Liefland underhålla en ej obetydlig styrka. Derföre försummade ej
Gustaf Adolf att på alla håll se sig om efter bundsförvandter. Med
1) Beda» om sommaren 1627 hade Wallenstein skickat polackarne i Preussen
hjelp-trupper mot svenskarne och derigenom tagit det första afgjordt fiendtliga steget mot
Gustaf Adolf. Deremot sammandrog denne trupper i södra Sverige för att i nödfall
undsätta Danmark. Detta skedde innan ännu något förbund mellan Sverige ocli
Danmark kommit till stånd. — Se hithörande handlingar i Kongl. Riks-Archivet i Stockholm.
2) Geijer Sv. Folkets Hist. D. III, s. 161. s. ff. (Första uppl.)
3) Se Gustaf Adolfs brefvexling härom med A. Oxenstjerna (i Kongl.
Riks-Archivet i Stockholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
