Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
isynnerhet är utmärkande, och gifver förbindelsen sin väsendtliga
karakter, är sjelfständigheten, medelst hvilken djuren äga förmåga att i
mer eller mindre grad modificera intrycken, och bestämma sitt
förhållande till sin omgifning, eller med andra ord förmågan att göra sig
mer eller mindre oberoende. Denna förmåga har hos menniskan
ernått sin högsta fulländning. Hon är fri. Äfven hos växterna finna
vi lifsyttringar, lifsfunktioner, som gå ut på att sätta dem i
förbindelse med sin omgifning, men dessa sakna helt och hållet
karakteren af sjelfständighet. Genom sina rötter hafva de förbindelse med
jorden, och genom sina blad med luften, men denna förbindelse är
ingen annan, än den, som hos djuren förefinnes mellan födoämnena och
digestionskanalens slemhinna, och mellan luften och lungan. Då det
icke är möjligt att kunna fatta de parasitiska djurens förhållande till
andra djur, utan att hafva gjort sig reda för allt detta, hafva vi
ansett det nödigt att förutskicka denna allmänna karakteristik. Då
man, med afseende på den nämnda sjelfständigheten uti djurens
förhållande till sin omgifning, jemför de parasitiska djuren med andra
djur, så är det tydligt, att de förra äro mera beroende, eller mindre
sjelfständiga, än dessa. De bero helt och hållet at de varelser, på
hvilka de lefva såsom parasiter, från hvilka de hemta all sin näring,
och på hvilka de hafva hela sin tillvaro. Vi finna derföre ofta på
olika djurarter olika parasitiska djur, hvars formbildning blifvit, att
jag så må säga, bunden af de djurs beskaffenhet, på hvilka de lefva.
Detta är stundom så märkbart, att man velat bestämma arterna af
de herbergerande djuren efter arterna af deras parasiter, ocli vice versa.
Detta beroende är naturligtvis störst lios de parasiter, som för hela
sitt lif äro fästade till en enda punkt på djuret, på hvilket de lefva,
och mindre hos dem, som kunna röra sig fritt på sin värd. Denna
de parasitiska djurens beroende ställning utöfvar på deras utveckling
ett i hög grad hämmande inflytande, i öfverensstämmelse med den
ofvannämnda lagen, att oberoendet och utvecklingen gå jemna steg med
hvarandra. Om vi jemföra de parasitiska djuren med de andra af
närstående klasser, eller at samma klass, eller också af samma
ordning, så skola vi derföre alltid finna, att de stannat på en lägre
utvecklingsgrad, än dessa sednare. Och om vi jemföra dem med
hvarandra inbördes, så finna vi alltid, att de parasiter, som för hela sitt
lif äro bundne till en och samma punkt, äro mindre utbildade än de,
som kunna röra sig fritt på sin värd. Man jemföre t. ex.
intestinal-maskarne med de andra maskarne, de parasitiska insekterna Pulex,
Nycteribia, Melophagus och Pediculus med de andra insekterna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
