Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biilr.ng till Svenska Stadsförfattningens Historia.
137
Under ifrågavarande tiderymd utfärdades högst få allmänna
förordningar, rörande städernas författning, och de enskilta innehålla
sällan något dylikt af mer framstående art. Till de förra höra blott
några tillägg till Stadslagen eller ändringar deri, såsom Erik XII:s
stadga om skärpt straff för "sidvördning eller sampning" mot Fogaten
och Rådet af 1357 •) och vidare den vigtiga
författningsändringen 1471, då Tyskarne uteslötos ur Rådet. De senare utgöras
hufvudsakligen af en hel serie privilegier och frihetsbref för hvar stad,
som vanligen innehålla bekräftelse på gamla förmåner eller meddelande
af nya, men hvilka sällan röra någon punkt af författningen. De i
detta afseende ojemförligt vigtigaste privilegiisamlingar äro Stockholms,
hvilken stad af naturliga skäl blef föremål för Konungarnes särskilta
och omedelbara uppmärksamhet. Fundationsprivilegier förekomma under
äldre tider mera sällan, från slutet af 1500-talet blifva de talrika,
isynnerhet genom Carl IX som Hertig och Konung. De innehålla
endast ett meddelande af stadsrätt i öfverensstämmelse med "andra våre
köpstäder" i riket eller i ett visst landskap. De flesta privilegiibref
gå derpå ut att tilldela städerna hvarjehanda jordar, lägenheter ,
skattefriheter och andra inkomstkällor3), och det är under 1400- och
1500-talen som grunden lades till den stora skiljaktighet i
skatteväsende och finansförhållanden, som ännu i dag förefinnes mellan
Sveriges städer4). Ständigt återkommande i nästan alla privilegier äro
1) Olai Petri Krön. s. 132. KgB. XXVI, EÖB. XXVII.
2) Städernas fastigheter betraktades framgent såsom orubbliga och
oafhände-liga, i motsats till landtkomiuunernas jordområden, som ansetts kunna af Konungen
efter behag förändras (jmfr Kommunalbetänk. 1859 p. XXXII). Det var dock blott
få donationer, som uttryckligen gåfvos till evärdelig ego (t. ex. Kbr. till Upsala 1529,
Priv. f. Jönköping 1596 § 9, d:o för Åbo 1600 § 3 m. fl.); i några förekomma
inskränkningen: till behaglig tid (ss. i Kbr. till Gefle 1557, till Wcstervik 1590 m. fl.),
i de flesta utsäges derom ingenting bestämdt. För somliga skulle årlig ränta betalas.
3) Stundom mot fullgörande af vissa vilkor, såsom bygg. af stenhus o. s.v. 1564
utfärdades ett "Edikt" om återkallandet af de åt vissa städer beviljade privil., emedan
de ej fullgjort vilkoren. RRegistr. För öfrigt voro Priv. sällan ställda på behaglig tid.
4) De vigtigaste förmåner och inbringande rättigheter, som tilldelades städer på
olika tider äro följande: hamn- bro- och pålepenningar, 20:de eller 10:de penningen
af allt utarf (det förra enl. Priv. f. Upsala 1570 § 5, det senare i Priv. f. Kalmar
1572 § 3, f. Åbo, Wiborg och Borgå 1607, f. Köping 1608, f. Enköping, Trosa
och Ulå 1610, f. Wasa 1611), vidare förbrutna fastigheter h. o. b. eller delvis (flera
af de sist anf. Priv.), lösören efter bortflyttade främlingar (se d:o), Danaarf h. o. h.
eller halfparten (Priw. f. Kalmar "/4 1600, Trosa och Ulå 1610). Genom
Handels-Ord. af 1614 (§ 14 o. 15_) och 1617 (§ 18 o. 19) fingo alla städer rätt till 10 Dr
för hvart ore i skatt af inrikes och 10:de penningen af utrikes flyttande borgare, samt
3:dje p. af utrikes gående arfvegods till halfparten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
