Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
C. T. Odhner.
1342 Då genom Stadslagen de nordliga städerna i Sverige och
Finland blifvit till förmån för Stockholm och Aho inskränkta i sin
fria seglats, blef detta ett uppslag till handelstvister, hvilka från 1500
blefvo tätt återkommande, genom Johan III:s och Carl IX:s många
prohibitiva förordningar ytterligare växte och slutligen genom Gustaf
Adolfs Ilandelsordinantie fördes till sin höjdpunkt. Sådane klagomål
utfördes af Rådet, dels genom enskilta beskickningar och
supplikationer, dels och isynnerhet å Herredagar och Riksdagar medelst besvär,
hvaröfver vanligen utfärdades kungliga resolutioner. Detta hade blott
undantagsvis inträffat under 1400-’-) och 1500-talet; från Gustaf
A-dolfs regering blef det allmännare och efter 1633 finner man reguliert
vid hvarje Riksdag eller Utskottsmöte alla Sveriges städer (som der
varit representerade) hafva inlemnat besvärspunkter och oftast
erhållit resolution derå. Dessa punkter uppsattes af Rådet och
upplästes vanligen sedermera för menigheten, hvarvid i somliga städer de
enskilte fingo göra sina anmärkningar och föreslå nya punkter. På
samma sätt utsagos äfven af Rådet i första hand stadens målsmän
vid riksmötena, ehuru i de flesta Sveriges städer praxis var att tillika
inhemta menighetens bifall 3).
Äfven med landtkommuncrna finner man ganska tidigt, att
Rådet råkat i stridigheter angående stadens privilegier i jordar och
lägenheter4) o. a. d.; hvarmed vi hafve vidrört en annan hithörande
funktion för Rådet, nemligen att vårda och förvalta stadens jord och
grund, hvilken i alla senare städer helt och hållet och i de gamla
till en del var kunglig donation. Fördelningen och dispositionen deraf
bland borgarne blef än uppdragen at Befallningsmannen, än åt Rådet,
än åt båda 5). Att stor försumlighet och oreda samt många missbruk
under 1500-talet genom myndigheternas slapphet inritat sig i dessa
förhållanden, finner man af K.br., samt af de jordrefningar, som längre
fram måste vidtagas i ett stort antal städer 6).
1) Palmsch. Top. XIV.
2) Ex. derpå från 1400-talet i Stockholms Tänkeböcker.
3) Vi sluta dertill af den praxis, som herrskade något senare, från och med
1620-talet.
4) Ex. i Kbr. till Norrköpings stad af 1384, 1455, 1485, 1538 (se Hertzrn. o.
Eingb. a. st. I, s. 29, II s. 11 — 13); Doinbrcf vid lagm.ting i Upsala 1458 (Stadens
Priv.bok) m. fl.
5) Se t. ex. Priv. för Hjo 1610, för Wiborg 1607 m. fl. Byfogden eller
Käm-närerne hafva någongång äfven haft befattning härmed, se Enebom 1. c. p. 74. Anf.
Saml. af Instructioner.
6) En sådan allmän refning af städernas jord anbefalltes Ståthållarne i Memo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
