Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
C. T. Odhner.
Den som icke åtnöjde sig med llådets dom, hade att välja mellan
två utvägar. Antingen kunde han inom 8 dagar med 20 mark vädja
under Konungens dom, hvaremot Rådet skulle uppsätta 40 mark 1).
Eller ock kunde han mot 5 öre "bidhia stadhsens book läsa fore sik"2),
till utrönande af domens rättvisa. Detta egna bruk hade i St.L.
inkommit från Lübska rätten3) eller Wisby St.L.4) och användes väl
sällan. Under annan dom än Konungens medgafs icke af St.L.
ap-pellation: det. var uttryckligen förbjudet att kära öfver samma mål
"i androm landom eller köpstadliom" 5). Det oaktadt finner man
exempel på, att Rådhusrättens dom blifvit öfverklagad och stadfàstad vid
ordin, lagmansting 6). Eljest skulle klagomålen upptagas och afgöras
vid städernas ordinarie 2 gånger om året föreskrifna Räfsteting eller
ock vid (tillfälliga) Rättareting. Om de förra stadgar St.L., att en
af Kon:s Råd och en af Biskopens Capitulo skulle komma in till
staden "twem timum" om året, för att "allum Gästum ok Byamannum"
rätt skipa "aff Iloffmannum ok Klärkum ok aff andrum landzmannum,
the kunno ey rätt aff få" 7 . Dessa ordalag häntyda på en befarad
kollision mellan köpstadsmän och andra samhällsmedlemmar, i fall de
senare ej ville underkasta sig stadsrättens forum 8). Men jemte denna
stenar" eller "skamflaskor" funnos för detta ändamål i hvarje stad. — Se här några
prof på sättet för rättvisans skipande i landets förnämsta stadsdomstol. En qvinna
som stulit 16 mark af sin husbonde dömdes att sättas qvick i jord (148S, d:o 1489
— en dylik förbryterska fick 1498 nåd "på Drottningens bön"). — För horsbrott
dömdes 1490 att göra pilegrimsresa till St. Jakob och rymma riket (för dråp ofta
likadana straff). — En ringare dömdes 1504 för försumlighet vid eldsvåda till hjul,
men benådades på menighetens bön med svärd. — En ung person, som stulit,
benådades 1504 "för sin ungdom och ansigte, att Gud honom väl skapat", "till ett fullt
bad vid stupan." — Falske myntare dömdes 1592 att sålunda afrättas, att de falske
mynten smältes och gjötos dem i halsen, o. s. v. Sthms Oomb. (Utdrag i Nordin, saml.).
1) RådstB. III. Det sistnämnda kom med tiden ur bruk.
2) RådstB. VI.
3) Frensdorf!’ a. st. s. 181.
4) Wisby St.L. I, I, 1, § 7.
5) KgB. X § 1.
6) Se t. ex. Dombref af 1492 i Jönköp. Rh.Ark. (Halldi. Skand. Hist. XXXII
s. 379). — Tvister niell. Rådet och landtkommuncr hafva afgjorts vid lagmansting, så
i Upsala 1454 och 1582 (Stadens Priv. bok), mellan Rådet och Stadens menighet af
Befallningsmän och Borgmästare i närmaste städer (se t. ex. Westerås och Arboga T.B. i
Sv. II. A.).
7) KpmlB. XXX § 2.
8) Om denna domstols likhet med de Tyska Gastgericlite se Nordström Sv. Samh.
förf. Hist. II, s. 530.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
