Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biilr.ng till Svenska Stadsförfattningens Historia.
177
pligtadt att afsäga dom öfver instämdt mål senast på fjerde
rättegångsdagen, såvida lagen innehöll någonting derom: domen fälldes
vanligen mundtligen, och det var blott i några få bestämda fall, som
"stadsbref" skulle utfärdas 1). Dombref blefvo småningom allmänna
och anbefaldes slutligen för alla slags mål genom 1593 års Patent 2),
äfvensom fullständiga domböcker genom Rätteg.ordn. af 1614 öfverallt
började hållas.
Såsom egenheter hos äldre tiders rättsskipning i städerna vilja vi
anföra några drag. Oregelbundenhet och slapphet är ett gemensamt
kännetecken för 1400- ocli 1500-talens lagskipning såväl i stad som
på land, och säkert har det under dessa tider funnits rika anledningar
till dylika förebråelser, som 1469 af Carl Knutsson riktades mot Rådet
i Upsala, att "fast månge äro, som eder öfvervåld och orätt gjort ocli
göra, djerfvens I ej det med rätta att vedergöra" 3). Under äldre
tider har utan tvifvel Adeln af egen maktfullkomlighet fritagit sig från
dylika underdomstolar, och längre fram blef han lagligen befriad från
de lägre jurisdictionerna. Till ocli med hos de dömande sjelfve voro
rättsbegreppen föga utvecklade och rättsbildningen nästan ingen. Ännu
så sent som under Gustaf Adolfs regering (omkr. 1620) klagades, att
städernas förmän äro som oftast så olärda, att de livarken kunna läsa
eller skrifva4). Man kan då ej uudra öfver sådana oformligheter, som
man emellanåt finner, t. ex. att de dömde i egen sak 5), att de
lemnade den anklagades lif eller död åt målsegandens godtycke6), eller
olagligen nedlade mål7) o. s. v. Och i stället för att ytterligheterna
och missförhållandena i St.L:s straffbestämmelser borde vid stigande
bildning hafva blifvit mildrade ocli afjemnade, fortgick man alltjemnt
på samma bana 8
1) Ärfd.B. X, XVIII, XX, JordB. VI, Byggn.B. IX, Kpm.B. XXI, Drpml. wil.
XI, Rådst.B. XXIX.
2) Schmedeman a. st. s. 104.
3) Kbr. till Upsala stad 1469. Jfr d:o till Arboga 1484.
4) Auf. anonyma Memorial om medlen till städernas upphjelpande i Oxenstj.
samlingen å R.Ark.
5) Ex. anf. ur Norrköpings T.B. 1499 af Sundelius a. st. s. 447.
6) En qvinna slapp från dödsstraffet i Sthm 1554, efter "målseganden ej begärde
licnnes lif." (Palmsch.)
7) Jmfr Sthms Priv. 1529, d:o 1563 § 31.
8) Vi vilja anföra några exempel: lJct besynnerliga straffet i St.L. GiftB. X § 2
tillämpades och exekverades öfverallt, i Stockholm ännu 1626, och särskilta "skand-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
