Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Pastores.
igen. Denna platsen, denna verlden, som de (Guds barn)
lefva och stå uppå, är dem icke värd. Ty äfven som
menniskiorna, när Gud straffar dem och deras hus med
en hastig vådeld, eller en oförmodelig flod, så rycka de
ur huset det, som dem kärast och angelägnast är, så
gör ock Herren med de sina (genom döden), de äro hans
käraste klenodier och egendom. Verldens barn äro eljest
fulla med ögon, at rama sitt bästa, at söka sina fördelar.
Men hvad det är för en fördel at ega gudfruktigt folk
uti en stad, som äro ifrige christne, tappre bedjare,
samvetsöma menniskior, uti den saken äro de blindare,
än nattuglor, etc. Guds barn äro must och märgen i
en stad; blifva de hädanryckte, må billigt en hvar sörja,
som sörja kan. — Trons rättfärdighet i Christo Jesu!
Häruppå grundar sig som på en oomstötelig grund den
för papister och förnuftet förargerlige, men för alla
botfärdiga syndare trösteliga, vår salige Lutheri sola fides.
Detta evangelium faller såsom ett nådeligt regn på en
bortbleknad ört. Våre augsburgiske bekännare protestera
för hela verlden, at denna läran om en fattig syndares
rättfärdiggörelse för Gud af blott nåd är intet kram för
några verldssinnade menniskior. — Men så stor åtskilnad,
som det är emellan glas och diamanter, så stor och långt
större är emellan den redlighet, som eges af naturen, och
den, som en fått genom nåden. — Bort det, at Christus
skulle vara en syndatjenare, bort det, måge vi alle säga,
som ärna oss till himmelen, så långt bort, som vi vilje
våra själar skola vara ifrån helvetet. — Går man några
gånger om året til skrift och aflösning, så menar man i
allmänhet, att det är bättring, änskönt i vandel och
lefverne spörjes icke den ringaste förändring. Bättringen
beskrifver likväl Guds ord, at den skall vara en gueravora,
en geraguéhea (en sinnesändring, ett själsbekymmer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
