Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 20 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
UNGD OMS VÄNNEN
Lapplandsbrev.
Red. av Ungdomsvännen.
Guds frid!
Ä|Sßiå det nu är länge sedan några rader
|SÉë|B av mig voro synliga i
Ungdomsvän-WßjM| nen, vill jag härmed i all korthet
be-liesjj|S rätta ett och annat från dessa
trak-s^fcj*^ ter och min verksamhet, som
möjligen kan vara av intresse för vänner till
missionsverksamheten i Lappland att höra.
Men innan jag går vidare, vill jag passa
tillfället och framföra mitt hjärtliga tack till
alla enskilda och ungdomsföreningar, som
skrivit uppmuntrande brev till mig. Det är
glädjande se, att man är ihågkommen samt
får vara föremål för Kristi vännens förböner.
Sedan jag för över tjugo år tillbaka
började min verksamhet som missionsarbetare,
har det aldrig sett så mörkt ut med hänsyn
till missionsverksamheten som sistlidne höst.
Ingen belysning hade man hopp om att
erhålla, smått om livsförnödenheter var
det, och därtill kom det dåliga vädret med
snö och regn i det oändliga, vilket gjorde
vägarna nästan ofarbara. Man stod
verkligen frågande, om man skulle bliva tvingad
att inställa all reseverksamhet. Emellertid
började man i Herrens namn att göra små
rekognosceringar ut åt fältet, och hur det
var, öppnade Herren utvägar, så att det gått
över all förväntan bra. Men att man
stundom fått hava det rätt primitivt, det är ju
uppenbart. Ty ibland har det hänt, att man
fått hålla mötena i fullständigt mörker. Detta
har verkat litet egendomligt både på
predikant och åhörare. Men sådana möten ha
vanligen varit mycket stilla och allvarliga,
emedan man haft osökt anledning att göra
allvarliga tillämpningar av för handen
varande förhållanden.
Vid ett av de missionsmöten, vi hållit
under vinterns lopjx hade vi ingen annan
belysning än torr tallved. Men den var nog
bra. Mötet hölls i ett stort rum med stor,
öppen spis. Vid aftonmötena drogs bordet
och orgeln till spiseln, så att man skulle se
spela och sjunga och predikanterna läsa
sina texter. Det var ett härligt möte, ett av
de trevligaste jag varit med om.
Dyrtiden har hälsat på även i våra
trakter. Man får stundom mer än kärt är göra
bekantskap med den, då man är ute på
resor. I många hem, där man under normala
förhållanden haft allting fritt, får man nu
betala mat och logi. Och om man ibland
måste åka — och det måste man nog
göra, då man är ute på långa resor — får
man betala från 3:50 till 5 kr. per mil. Men
undantag givas dock. En del äro mycket
billiga, och somliga kunna till och med
skjutsa någon mil för ingenting. Ja, någon kan
gå ännu längre i godhet. Där var en man,
som för någon tid sedan skjutsade mig en
och en halv mil. Skjutsen kostade ingenting,
och dessutom lämnade han 10 kr. för
missionen. Och ändå är mannen icke troende.
Men vad gott, var och en gör, det skall han
få igen av Herren.
Under en längre missionsresa, som jag
sistlidne mars månad gjorde, då ett tiotal
byar besöktes, sammanträffade jag i en by
långt inåt fjällen med en gammal kvinna på
84 år, som Herren nyss fått göra
barmhärtighet med. Sällan blir väl någon vid den
åldern omvänd till Herren, men här fann
jag ett levande bevis för att Gud även i
ålderns sena höst kan frälsa en fattig
syndare, då derna i allvarlig bön och
syndabekännelse vänder sig till honom. Kvinnan i
fråga hade visserligen både hört och läst
Guds ord otaligt många gånger, men detta
hade ej fått bliva henne till frälsning, då
hon ej öppnat hjärtat för ordets frälsande
kraft. Gud måste därför på ett annat sätt
nå henne. Detta skedde genom sjukdom. I
sjukdomens början var hon i förtvivlan, men
slutligen skingrade sig tvivlets dimmor, och
hon fick nåd att med levande tro omfatta
sin Frälsare. Jag har icke träffat många,
som varit så glada och hänförda över
frälsningens nåd som denna kvinna.
Ett annat under, som Herren under denna
vinter utfört bland oss, vill jag även omtala.
Mannen, som Herren fått utföra detta
under med, har varit en av socknens
farligaste slagskämpar. I slagsmålen har han ofta
använt blanka vapen, varför han varit en
fruktad motståndare. Herren använde sjuk
dom såsom medel för att vinna även denne
man.
Under påskhelgen avlade han i Stensele
missionshus sin första offentliga bekännelse
om att han var frälst. Och det var en
gripande bekännelse. Det var nog ej många
av de församlade, som icke kände sig
tilltalade av hans ord. Han påminde om hur
illa han levat, att han levat i dryckenskap,
i svordom, slagsmål, högmod, ja alla synder,
;’men prisad vare Gud," sade han, "nu har
jag fått förlåtelse för alla dessa blodröda
synder, och jag äger en outsäglig frid och
glädje i mitt hjärta." I bevekande ordalag
uppmanade han alla församlade, som ännu
icke sökt och funnit Herren, att skyndsamt
lämna sig åt honom.
Vid detta tillfälle voro ganska mänga
järnvägsarbetare närvarande, och det gladde
mig, att dessa fingo höra detta vittnesbörd,
som helt säkert på dem och många andra
verkade mera än den allra bästa predikan.
Slutligen vill jag framföra en hjärtlig
hälsning till alla missionens vänner! Glömmen
ej att bedja för missionen i Lappland och för
Eder J. Oman.
Gunnarn den 6 april 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
