Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 5 Juni - Vilka voro källorna till Jesu förtröstan på Gud? Av Maria Lindqvist - Äger du liv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
UNGD OMS VÄNNEN
yllas med säd och otacksamma, knotande
människobarn dag efter dag mättas ur
Guds rika förråd. Sålunda såg han mera
på det hela, då våra ögon allt som oftast
envist stirra på någon enstaka, dunkel
punkt. Härigenom stärktes förvisso hans
tro på Faderns oföränderliga och hela
skapelsen famnade omvårdnad.
Men då hans tro sattes på de hårdaste
prov och tvivlets demoner hotade att
med den förklädda otrons försåtliga
inkast: »Är du Guds son?» omintetgöra
både hans förtröstan på Fadern och hans
visshet om sin egen kallelse, då han
tycktes av Gud övergiven och änglarna,
tjänsteandarna, jämväl höllo sig på
avstånd — då kunde han i genom bönen
hämtad kraft med ordets svärd och ett
trosfriskt och tillitsfullt: »Så står det
skrivet», gå som segrare ur striden. Alltså
hava vi även i bönen och det oryggliga
fasthållandet vid skriftens ord funnit
källor till Jesu förtröstan på Gud,
förvisso bland de allra viktigaste. Genom
bönen uppehöll Jesus en oavbruten
förbindelse med sin himmelske Fader, och
genom ordet, och bönen vann han den
styrka, som gjorde honom osårbar för
alla tvivlets giftiga pilar.
Men Jesus kunde även, i motsats till
oss människor, i viss mån bygga sin
tillit till Fadern på sig själv, sitt liv, sina
gärningar och troheten i sin kallelse.
»JaS gör intet av mig själv–– Jag gör
alltid det som är behagligt för min Fader».
Sådant är hans eget vittnesbörd; och då
han vid slutet av sin jordiska bana
anbefallde sig själv och sina lärjungar åt
Guds faderliga barmhärtighet, kunde han
åberopa sig på det fullkomliga
fullbordandet av det verk, som Fadern givit
honom att utföra (Luk. 17:4).
Människan kan genom synd och otrohet i viss
mån komma utom räckvidden för Guds
nåd och slita föreningsbandet mellan sig
ocn Gud. En sådan möjlighet var på
grund av Jesu absoluta seger över synden
för honom utesluten, och därför fiamstod
städse för honom den sanningen i
ofördunklad klarhet, att intet, vare sig i
himmelen, på jorden eller under jorden,
skulle kunna skilja honom från Faderns
kärlek eller uppresa någon skiljemur
mellan honom och Fadern.
Och alla dessa källor, såväl yttre som
inre, bidrogo till att hos Jesus väcka och
underhålla den trogna tillförs kt till Fadern,
som bar honom uppe under alla
prövningar och frestelser och som. i
dödsstunden gav sig till känna i hans
förtröstansfulla åkallan: »Fader, i dina
händer befaller jag min ande.»
Härmed hava vi påpekat de viktigaste
källorna till Jesu förtröstan på Gud. Och
allteftersom vi själva mer och mer
likbildas med vår Frälsare, sko’a även våra
hjärtan fyllas av samma innerliga tillit
och förtröstan till Gud, till de5s
klentrons sista spörjande »varför» förstummats
och tvivlets och misströstans vågor lagt
sig till ro vid foten av den eviga klippan.
Äger du liv?
Jag tager ett vetekorn och ber min vän,
som är kemist, analysera det åt mig.
— Ja, säger han, det innehåller så och så
mycket äggvita, stärkelse etc. Han räknar
upp alla beståndsdelar.
— Nåväl, säger jag, tag nu den rätta
mängden av varje beståndsdel och laga i
ordning ett vetekorn åt mig.
Han gör så. Mina två korn äro alldeles
lika till storlek, färg och form. Jag kan inte
skilja dem från varandra. Om man frågade
mig, skulle jag ej kunna säga, vilket som
var det äkta, och vilket som var det oäkta.
— Men så tar jag och planterar dem. Jag
lägger ned dem i jorden bredvid varandra;
de få lika mycket sol och regn och värme.
Det ena spirar upp, men om det andra låge
tusen år i jorden, skulle det inte röra pä
sig. Varför icke? Därför att det icke fanns
liv i det.
"Den som hör mitt ord", säger Jesus, "och
tror på honom, som har sänt mig, han har
evigt liv och kommer icke under någon dom,
utan har från döden gått över tilt livet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
