Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 5 Juni - Ungdomsföreningarnas namn. Av Bruno Nyström - Brevväxling - Ingångna i vilan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGD OMS VÄNNEN
131
god påminnelse om att ungdomsföreningen
är församlingens, och den påminnelsen
skadar aldrig. Tvärtom Därför synes mig den
enkla namntypen vara att förorda, eller i
varje fall någon av de två nyss nämnda.
Enkelt och fullt tydligt är ock "Z:
"Missionskyrkans ungdomsförening" eller "-krets".
Vi böra framför allt undvika jör
anspråksfulla namn. Att t. ex en ^ungdomsförening
kallar sig för "X:s sanna kristliga
ungdomsförening" innebär en anklagelse för "falsk
kristlighet" hos andra ungdomsföreningar.
Namn av typen "Sveriges Hopp" äro förut
nämnda.
Det sagda må vara nog för denna gång.
Det är icke oväsentligt, vad vi ge våra
föreningar för namn. Tycke och smak äro ju
olika, men litet sunt förnuft bör ock vara
med. Det enkla är ofta det vackraste, även
när det gäller namn på föreningar.
Bruno Nyström.
[-BREVVÄXLING-]
{+BREV-
VÄXLING+}
Wilh. B. frågar:
Ar det icke regel, att ungdomsföreningen
hör församlingen till? Kan en fristående
ungdomsförening göra anspråk på lokal
m. m i missionshuset? Bör den, som är
ansluten till S. M. U., arbeta också för
andra missionssällskap?
På den första frågan må svaras ett
obetingat ja. Ungdomsföreningen bör icke vara
fristående utan församlingens tillhörighet.
Ungdomsverksamheten blir då ett led i
församlingsarbetet. Då faller det av sig självt,
att ungdomen har sitt hemvist i
missionshuset.
En fristående ungdomsförening torde
däremot icke kunna göra anspråk på
församlingens missionshus annat än med särskilt
tillstånd och mot hyra, liksom vilken annan
utomstående förening som helst. Det är ett
olyckligt förhållande, när ungdomen skiljer
sig från församlingen. Det kommer
ovillkorligen att medföra splittring och tvedräkt
i verksamheten. Ungdom och församling
böra höra ihop som föräldrar och barn, och
då är det naturligt, att de*"bo tillsammans
förutan strid."
Rörande den tredje frågan vill jag svara,
att samfundssynpunkten ej bör få vara
avgörande för oss i sà hög grad, att vi icke
ibland skulle kunna stödja även annan
verksamhet, där den är nyttig. Men denna sak
har flera sidor. Har jag slutit mig till ett
missionssällskap, är det givet, att medlems-
skåpet förpliktar mig att i första hand
understödja dess verksamhet. Men det finns
tyvärr församlingar och ungomsföreningar,
anslutna till Missionsförbundet, som mycket
litet känna sitt ansvar i detta stycke De
flyga med sitt intresse än hit och än dit,
och det blir ingen ordning och reda i
verksamheten. Ur ordningssynpunkt är det
därför bättre att koncentrera sitt intresse, sitt
offrande och sitt arbete på ett sällskaps
mission än på många. Man behöver
fördenskull icke motarbeta andra eller se snett
på andra. Men man bör veta, var man hör
hemma Och i regel ha vi människor ju blott
ett hem, som vi kalla vårt, och som vi
intressera oss för, vilket icke hindrar oss
att tlllälligtvis hjälpa grannen i hans hem
och med hans arbete, när han behöver det
och förtjänar det. Men detta sker endast
tillfälligtvis, ty den som börjar vara lika
mycket borta som hemma blir ovillkorligen
mer eller mindre hemlös. Eller en annan
bild: Om jag deltager i ett arbete, måste
jag tillhöra ett bestämt arbetslag och
utföra en bestämd uppgitt. Alla de olika
lagens arbete gagnar det hela. Men den,
som då springer från arbetslag till
arbetslag och tar i än här och än där, han gör
ingen god gärning. Han plottrar bort sin
egen arbetskraft, trasslar till och går i vägen
för andra, och gagnar därmed varken sig
själv eller arbetet i dess helhet. — Låt oss
därför se till, att vi känna ansvar i första
hand för det som är vårt utan att därför
glömma, att andra ibland kunna behöva vår
hJ’älP! B. N-m.
Ingångna i vilan.
Sjuksköterskan Agnes Roos,
medlem av Habo
friförsamling och ufg. kallades till
fridens hem den 20 april i en
ålder av nära 22 år. Stilla
och undergivet bar hon sitt
lidande, förhärligande den
frälsare, hon från sina barnaår
tillhört.
Edit Svedberg, medlem av
Brunflo kr. ufg Senapskornet
i Jämtland, flyttade på
Herrens kallelse till fridens hem
den 26 april, 18 år gammal.
Hon var rikt begåvad och
levde ett helgat liv. Sista
aftonen hon levde sökte hon
______själv .upp den 5.e versen i den
37:e psalmen i Psaltaren och bad att få
lämna den som sin sista hälsning till ung
domsföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
