Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGD OMS VÄNNEN
145
€ff besök hos spetälska i Syd-flfrika.
Ur en snart utkommande reseskildring "Frän missionens slagfält"
av redaktör J. M. Ollén.
S|MHe ruttnande prisa sin Gud ...
— Gå inte dit, ropade
missio-a|a| nären nästan förskräckt, när han
såg mig färdig att slå mig ned
bredvid en skara
spetälska. Kom hit upp
på predikstolen. —
Jag ryckte till. Kan
det smitta så lätt?
Då var det ju riktigt
ruskigt att vara här
i ett kapell, fullt med
spetälska. Jag ryste
till, där jag satt.
Överallt såg jag ruttnande
fötter, händer, ögon,
näsor. Tänk om ...
Ett ögonblick
ge-nomfares jag av en
obehaglig
skräckkänsla. Ingen död
vore hemskare.
Nu ta de fram sina
sångböcker. Det går
med möda, ty
fingrar sakna de flesta.
Men de ha klor i
stället, när det är som
bäst. Eljes är det
som rotknölar; ur
klumphanden skjuta
de fram i olika
tjocklek och längd.
De leta och treva i sångboken; det går
tafatt och långsamt, men till sist ha de
dock sången uppslagen, och så stämma
skrovliga röster upp:
»O, hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand»
och vid orden:
»Starkt som dånet av en vattuflod»
ta de spetälska i med full kraft.
Det var riktigt gripande.
Jag ser mig omkring. Där borta sitter
En spetälsk man i Bellesabyn.
en ljuslagd, vacker yngling, helt späd och
vek. Med sina milda, goda ögon ser han på
mig, resenären, liksom längtande ut till
samma rörliga, friska resliv, som jag
levde. Men det var
icke knot i hans
blick, bara vacker,
barnslig resignation.
Jäg studerar honom
noga; ingen spetälska
kan spåras hos
honom. Ansiktet med
dess fina, ovala
läggning är rent från alla
vanställande sår eller
ärr, och när han lyfter
en hand, märker jag,
att även den är
oskadad. Men så för han
upp den andra mot
ansiktet. Den är tjock
och svart, skapad som
en skrovlig potatis
med många otympliga
utväxter och knölar.
Hu! Vilket liv har han
ej framför sig, den
vackre gossen. Gode
Gud, förbarma dig
över alla spetälskans
offer!
Min
uppmärksamhet fångas nu av en
annan, en lång sälle, som grinar emot
mig. Ja, ögonen äro uppätna, näsan
uppäten, hela ansiktet liknar påfallande
en dödskalle. Det dominerande är
tänderna, de stora vita tänderna, som lysa
mitt i ruttenheten och ge ansiktet en
prägel av ett evinnerligt grin. Det är mig
svårt att ta ögonen från det stackars
vanställda ansiktet.
Den mannen tillhör de många gamla,
för vilka allt hopp om lindring och
hjälp för länge sedan är ute. De bara
gå här och vänta, medan de rnttna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
