Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
UNGD OMS VÄNNEN
»Intet mer än det? — »Nej. —»
»Mjöl»? — »Nej». — »Gryn»?— »Nej.»—
»Ingenting mer i matväg än detta»?
— »Nej».
»Var skall du få mat ifrån i morgon»?
»Det vet jag inte — men eder Fader
vet, att / behoven allt detta.»
Nu visste fru Malmgård, varför hon
måste gå i dag, och även vad hon hade
att göra. Sedan de ätit och samtalat en
stund, reste sig fru Malmgård.
»Jag tror, att jag går och hälsar på
morbrors ett slag, efter jag är så nära.»
Maria Hanson tyckte ej det vara likt
hennes vänninna att använda söndagen för
visiter hos ogudaktiga släktingar, men hon
gjorde ingen invändning.
Snart skyndade Lotten Malmgård med
snabba steg emot Hedebo by. På vägen
mötte hon en bonde. »Nej se, är Lotten
ute och går i våra byar!»
»Ja, jag kommer till er, Per Olson,
med bud från härskarornas Herre; han
vill veta, vad ni, Per Olson, ämnar göra
för hans minsta små där nere i
kvarnstugan. Har ni glömt, att de mistat sin
försörjare? Har ni tänkt på, var änkan
skall taga mat ifrån åt sig och tre små?»
• »Åh! åh!» Per Olson, byns rikaste och
snålaste bonde, står handfallen inför detta
plötsliga anfall.
»Kommer du ifrån Hansons? Jag har
inte tänkt på, att det kunde stå så illa till
där, som det låter på dig»?
»Det står sä till, att de ej äga en bit
mat av något slag tills i morgon.»
»Ack kära, vad säger du! Jag skall
genast i morgon bittida låta drängen köra
dit med en tunna potatis.»
»Det är rätt, Per Olson, jag hoppas,
att mor Lovisa också hittar på något i
vist-husboden, som blir välkommet därnere.»
Fru Malmgård fortsätter fram till byn
och går in i ett av husen. »Goddag,
moster Katrina! Vill ni ge mig en kanna
mjölk?»
»Men tös då, var kommer du ifrån.
Vad skall du ha mjölken till?»
»Jag kommer från ett ställe, som ni
här i byn tycks ha glömt bort — från
kvarnen.»
»Gör du»! Mor Katrina darrar på rösten.
»Jaså, du har fått lov att gå ända från
Lindesvik för att påminna Hedebo bönder
om deras plikt.»
Det stod inte länge på, förrän fru
Malmgård var på väg mot kvarnen igen
i sällskap med en tjänarinna, båda med
så mycket de orkade bära av alla slags
goda ting, även sådant, som alltid varit
sällsynt i den fattige mjölnarens hem.
Alla gåvo henne löfte, att hon ej en gång
till skulle behöva gå en halv mil för att
lära dem deras skyldighet. De höllo ord.
Nöden tittade aldrig mer inom Maria
Hansons dörr.
Ofta såg fru Malmgård med glad
tacksamhet tillbaka på denna söndag, då hon
fick fira gudstjänst på ett helt annat sätt,
än hon tänkt sig. Ännu efter tjugu år har
hon det i friskt minne. »Du kan tala om
det. om du vill», sade hon till mig, då
hon en gång i fjol berättade händelsen.
Nu har jag gjort det, så gott jag kan.
En lärd mans bekännelse.
Jag har, säger den lärde Gellert, levat i
50 år och upplevat mycket i mitt liv, som
gjort mig glädje. Inga glädjeämnen ha varit
varaktigare, renare och skönare än de, som
jag sökt efter Guds ords vägledning.
Jag har levat i 50 år och genomgått många
lidanden, men aldrig funnit mer ljus i
mörkret, mer styrka, tröst och mod i lidandet än
genom religionen. Detta kan jag på mitt
samvete betyga.
Jag har levat i 50 år och mer än en gång
varit vid dödens port, men därvid erfarit,
att ingenting annat kan besegra dödens
förskräckelse än den gudomliga kraft, som
ligger i Jesu Kristi religion. Detta betygar jag
inför Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
