Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flår Olle på Asen kom till tron.
Tidsbild från den ringa begynnelsens dag.
För Udv. av David Melchersson.
Mj|BjB|et var inte förr som nu, att det nästan
Sgfjwa på varje plats finnes troende
män-i^y» niskor, som äro både villiga och
jHgsg|J lämpliga att handleda sökande själar
på livets väg. Och det är rent
underbart att höra våra gamla berätta om, hur
Gud på ett alldeles särskilt sätt måst föra
dem till tron. På många av dem äger ordet:
"De skola varda lärda av Gud" sin
bokstavliga tillämpning. Följande
omvändelsehistoria, som jag hört vederbörande själv
berätta, vittnar på ett tydligt sätt om, hur
Gud omedelbart leder en sökande själ från
mörker till sitt underbara ljus.
1 S—1 socken i Värmland bodde på
1870-talet en änka med tre av sina fyra barn
ännu hemma. Den yngsta av gossarna, som
gick under namnet "Olle på Åsen", var mera
allvarligt sinnad än syskonen. Han var
särskilt intresserad av att läsa bibeln. Och
då han såsom den yngste hade uppgiften
att valla fåren, bar han alltid bibeln och
sina läxböcker med sig. Därav kom det sig,
att han var mycket känslig för inre röster,
som talade till honom.
En dag, då han gick ensam i skogen,
tyckte han sig tydligt höra en röst, som
sade: "Om skalkar locka dig, så följ icke".
, Det var den första omedelbara kallelsen,
som den Helige Ande gav den sökande
gossen. Så gick det ena året efter det andra,
och Olle blev 17 år, men ännu hade han
icke kommit till någon klarhet med Gud.
Ingen fanns, som bekymrade sig om den
efter frälsning sökande Olle. I det fattiga
hemmet tänkte man minst av allt på sådana
saker. Det skulle snart visa sig, att man i
stället var rädd för dylikt, som man ansåg
för farliga griller. Olle skulle dock komma
till klarhet med sig själv och Gud på ett
oväntat sätt.
En natt hade han en egendomlig dröm.
Han tyckte sig gå ute på bygatan. 1 ett
rycktes han upp i luften, där han eu stund
blev hängande liksom i ett fint strå, vilket
han fruktade när som helst skulle brista.
Så sänktes han sakta ned, men — o fasa —
just som han nådde marken, öppnades
liksom tvenne luckor, och ur en hemsk avgrund
flammade liksom blå svavellågor. Olle
intogs av den häftigaste förskräckelse och,
uppgav ett nödrop så hårt, att alla i huset
vaknade. Modern och de andra kommo in
och frågade, vad det var med Olle. Och till
det yttre var det mycket illa med honom,
ty den hemska drömmen hade tagit så hårt
på hans nerver, att han blev sängliggande
sjuk i tre veckor.
Denna tid blev emellertid vändpunkten i
Olles liv. Pä sjuksängen skulle han
slutligen komma till klarhet med sin Gud. Han
kände, att Gud på ett särskilt sätt kallat
honom, och från denna stund beslöt han i
sitt hjärta att tjäna Gud. Det blev nu
viktigt för Olle att ytterligare forska i Guds
ord, och synnerligen ivrig var han att få
klarhet i frågan om den nya födelsen. "O,
om jag bara visste, vad som menas med ny
födelse!" Men ensam, som han var, hade
han ingen att rådfråga. Den enda
fingervisning han fick gav honom en gammal
farbror, som tröstade honom och sade: "Den
här sjukdomen blir nog inte till döds, utan
Gud blir genom den ärad, och du kommen
till tro på Jesus." Det var icke heller
förgäves Olle sökte efter klarhet i fråga om
nyfödelsen, ty Gud själv gav honom
lösningen på denna fråga, då han en dag läste
Joh. 3:8. Och då han steg upp från
sjuksängen, var han en annan, en lycklig och
frigjord människa.
Kommen i denna lyckliga ställning kände
han behov av att omtala sin erfarenhet.
Närmast till hands var ju mor. Hon fick
också först del av sonens lycka. Men så
långt ifrån, att hon ansåg det för en lycka,
över vilken hon hade orsak att glädjas, blev
det för henne en stor sorg. Hon blev så
bedrövad över sin Olles erfarenhet, att hon
i ett par dygn så gott som natt och dag
grät över, att hennes son kommit i en sådan
villfarelse.
"Nog vill jag. att du skall bli en bra gosse
och en bra man men inte en sådan där
fördärvad, som de där s. k. heliga", sade den
bekymrade modern till Olle.
"Ja, det förstår ni allt, mor", invände Olle
bestämt, "att jag efter detta måste tro på
Gud. Och den övertygelse jag fått, den kan
ingen taga ifrån mig, Ni må sedan kalla mig
vad som helst."
"Du är då alldeles oförbätterlig, Olle",
sade modern, då hon såg, att han höll fast.
"Du blir ju alldeles lik gamle Daste, som
levde i min ungdom, och som gick omkring
i byarna med en stor bibel under armen
och förmanade folk samt läste Guds ord för
dem."
"Tack, käre Gud", utropade Olle, "att jag
blir lik honom, så att jag har behov av att
leva av Guds ord och även giva andra del
därav".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
