Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 20 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSVÄNNEN
ILLUSTRERAD TIDNING FÖR
SVENSKA MISSIONSFÖRBUNDETS UNGDOM
Utkommer* dan 5 or/x SSO i var/e månad.
Pris: Postpren.: 2 kr., på Exp. (minst 5 ex.) 1: 90; lösn. 25 5re
N:r 14 20 Juli REDAKTION: eaisso HT$TUÖ«. theod. anderson. Årg. 22 1918.
"Vem tager anstöt och jag
brinner icke." Paulus.
let är ett känt förhållande, alt somliga personer besitta en oerhörd makt
över andra människor. Vi kanske tillskriva denna deras makt över andra
en personlig magnetism, som de äga i en mycket högre grad än de flesta
av sina medmänniskor. Men icke alltid förhåller det sig så.
Aposteln Paulus t. ex", ägde en sällspord makt över själarna. Men denna hans
makt hade en djupare härledning än den, som utgår från personlig magnetism. Den
kom från hans rika, varma hjärta, från hans av Kristi sinne genomträngda sympati
eller medkänsla, som hos honom var kärlek, omsatt i kristlig gärning. Denna
medkänsla skiljer sig från vanligt medlidande, som framkallas av deltagande vid åsynen
av nästans nöd och lidande.
Sann kristlig sympati och medkänsla är ett verklighetsuttryck för människans
allra innersta väsende. Det är en levande och verksam förståelse för andra, särskilt
för dem, som bo på livets skuggsidor och gå sin väg fram, oförstådda av flertalet.
Många av de bittraste striderna i den mänskliga sammanlevnaden härleda sig ur
brist på sann förståelse och sympati. Den sympati, som vi vanligen känna till, är
detsamma som gemensamma intressen (sociala och politiska), överensstämmelse i tro
och lära, i känslor och tycken. Vad som går därutöver, >det intresserar oss icke»;
såsom uttrycket heter.
När Jesus t. ex. fick höra om Johannes döparens martyrdöd, tog han sina från
en missionsresa just återkomna lärjungar med sig över sjön Genesaret till en öde
trakt för att där tillsammans med dem få njuta några dagars välbehövlig vila. Men
folkskarorna korsade hans planer och strömmade till i tusental. Vad gjorde då
Jesus, när han så stördes av de påträngande människorna? Drog han sig ännu
längre ut i ödemarken? Gick han skarorna tillmötes med skarpa förebråeler, därför
att de störde honom, då de väl borde ha förstått, att han hade dragit sig undan
med sina lärjungar för att få stillhet till kroppslig och andlig vila? Han gjorde
intetdera. Hans första anblick av de växande skarorna följdes av hans varmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
