Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 20 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
UNGD OMS VÄNNEN
sympati för dem. Den till vila och stillhet avsedda tiden offrar han villigt för att
predika för dem och böta deras sjuka; och till slut bespisar han dem med fisk och
bröd, innan de vända åter till sina hem.
Var och en Jesu efterföljare — ej blott ledare och lärare — behöver för ett
framgångsrikt arbete mycket av den sympati och medkänsla, som uppenbarades i
Jesu liv och gärningar. Denna sympati är en Guds gåva till människan, den är den
starka kraften i vänskapens kedja, den är uthållig som kärleken själv. Men den är
icke var mans egendom. Den förutsätter ett ödmjukt sinne, ty den kan ej existera
hos den högmodige. Den är en frukt av Guds Andes verk i själen och erhålles
som svar på trons bön. I den mån Kristus vinner gestalt i våra liv, i den mån
kunna vi i handling göra gällande en sant kristlig sympati, en sympati lik Kristi egen.
5. M. Fredén.
ilt
Min nåd är nog för dig.
Det var en vacker afton på försommaren.
Min vän och jag gingo på stigen, som leder
längs stranden av den lilla insjön. I naturen
rådde stilla frid. Bullret från maskinerna i
fabriken därborta hade upphört. 1 nordväst,
där solen nyss gått ned mellan bergen, glödde
himlen i guld och purpur. Det var som såge
vi ett återsken av det nya Jerusalems
härlighet, vilket Johannes skildrar för oss i
Uppb. 21:a kap.
Plötsligt brytes tystnaden av sång.
Mäktigt gripande ljödo tonerna i den stilla
aftonen. De kommo från det öppna fönstret till
gården därborta. Vi kunde även från den
plats, där vi voro, se sångerskan. Hon
tycktes helt gå upp i sången; än ljödo
tonerna så jublande glada, än så oändligt
längtansfulla. De talade om strid och seger,
längtan och hopp, men även om en frid,
som endast den äger, vilken har satt sitt
hopp till levande Gud. På min fråga, vem
sångerskan var, omtalade min vän följande:
"Hon är en av dessa lyckliga, som aldrig
varit borta från Herren. Ända från sin
tidigaste barndom älskar hon Frälsaren samt
söker sitt umgänge bland dem, som tro på
honom. Som barn bevistade hon regelbundet
söndagsskolan. Därifrån kom hon in i
ung-domsKlassen och ingick sedermera som
med-em i ungdomsföreningen och församlingen
på platsen.
Musikalisk, som hon var, togs hennes
tjänst tidigt i anspråk inom sångkören och
missionsföreningen. Hur lycklig kände hon
sig ej, då hon fick sjunga sin Frälsares lov.
Intet moln hade ännu skymt solen på hennes
levnads himmel. Livet log mot henne, och
allt tedde sig i ljus för henne. Det var så
skönt att leva för sin Frälsare och ställa sin
gåva i Hans tjänst.
Men lyckan skulle ej alltid vara ogrumlad
för henne. Hennes synförmåga började
långsamt avtaga. De läkare, som rådfrågades,
kunde ej häva sjukdomen, utan den fortskred
alltmer, tills hon slutligen förlorade sina
ögons ljus.
O, vad det kändes svårt för henne!
Varför sände Gud henne denna hårda prövning?
Förtvivlan ville gripa tag om hennes själ.
Den plats i vingården, vilken hon tänkt, att
Gud själv anvisat henne, måste hon lämna.
Aldrig skulle hennes röst mera höras i
sångkören. Aldrig mera skulle hon få fröjdas
vid anblicken av den härliga naturen
omkring henne. Allt var idel mörker. Hon
tyckte Gud var hård mot henne, och hon
hade svårt för att i detta se en kärleksfull
fadersledning.
Dagar och nätter kämpade hon med Gud
i bön. Slutligen fick hon nåd att böja sig
under Guds tuktan och att av hjärtat kunna
säga: "Ske din vilja." En underbar ro
fyllde hennes själ. Hon hade lagt sig på
Guds altare. Var det så, att Gud ville giva
henne synförmågan åter, visste hon, att han
ägde makt därtill, och att han även skulle
göra det. I annat fall vore hon nöjd änd^,
ty allt hade hon lämnat i sin himmelske
Faders händer."
Här slutade min vän berättelsen, just som
de sista orden av sången tonade ut i den
stilla kvällen:
"Min nåd är nog för dig.
Min nåd är nog för dig.
Ja nog för tid och yvighet.
Min nåd är nog för dig!" O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
