Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 5 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNGD OMS VÄNNEN 237
Vår lille Gösta får bland annat ett par
kines-skor av en kinesgumma, och då han
får dem väl på, börjar han gå från vägg
till vägg i rummet. Nu frågar han intet
efter allt annat, ty nya skor voro för
honom nog.
Ottan i kapellet hade vi bestämt till
kl. 6 på julmorgonen, men kl. 3 vaknade
jag och fick så en väl behövlig stund att
bereda mig på
texten. Vårt
kapell ligger i
andra ändan
av staden, och
nu tåga vi, en
liten skara, dit.
Vi ha alla
samma ärende,
alla skola gå
för att tillbedja
den nyfödde
konungen.
På den
stora affärsgatan
är allt tyst och
stilla. Men
komna till en
port, där vi ha
en
församlingsmedlem,
knacka vi på
och ropa:
»Upp, upp för
att »huan-in»
—mottaga den
nyfödde [-världs-frälsaren!-]
{+världs-frälsa-
ren!+} Där inne
ropas: »Jag
kommer, jag
kommer».
Utanför porten till vårt kapell hänger
en stor lykta, och på den står det skrivet:
»Jesu heliga födelse».
Inne i ett sidorum sitter en stor skara
av våra vänner. De ha slagit sig ned
omkring elden, som de tänt mitt på golvet,
ty märk, att här är kallt nu, människor
och djur frysa.
Nu samlas vi alla i vårt gamla kapell,
där vi sjunga julsången i hög tonart.
Evangelisten läser Joh. 3:16: »Så älskade
Förstlingsfrukten på de ungas missionsstation i Kishui
Gud världen» etc. Han talar varmt om
Guds kärlek, men just som han talat en
liten stund, börjar en gris att skrika för
livet utanför vår port. De slakta tidigt i
Kina, och här sker all slaktning mitt på
stora gatan i staden. Men vad som stör
oss, tycks ej alls störa kineserna. De tycka
om buller och väsen. Stillhet och lugn
hava de ej behov av. — Efter
evangelisten talade
undertecknad
om det stora
under, som
skett i
världen, nämligen
det, att Gud
blev
människa. I Kina
talas ju ofta
om, att
människor bli
för-gudade, men
här var
förhållandet omvänt, den höge
och härlige
blev ringa och
liten o. s. v.
Kl. 12 på
juldagen ha vi
stort möte
igen. Tretton
stycken skola
döpas. De få
alla komma
och ställa sig
framför
talarstolen. Där
inför alla
förhöras de i den
kristna läran.
De svara utmärkt på alla frågorna, och
då en svarade fel en gång, så sade han:
»Gode pastorn, jag kan ej läsa». De
ha reda på ej så litet, men så ha de
också gått närapå ett helt år i
dopklassen. Bland dopkandidaterna äro tre
kvinnor. De svarade på alla frågor, som
ställdes till dem, och så snart de fingo
frågor, blev det tyst i lokalen. Kineserna
tro ju, att kvinnan är oduglig att lära
sig något, men då männen få se, att även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
