Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 20 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 UNGD OMS VÄNNEN
Ingen behövde ju uppmärksamma mig. Först
vid 18 års ålder hade jag mod att visa mina
tankar för allmänheten. På uppmaning från
flera håll började jag sedan sända mina
rader i tryck, att de, ehuru enkla och
oansenliga, måtte i någon mån kunna förhärliga
Kristus. Greta.
Mitt författareskap har alltid varit mycket
ringa, fastän min första artikel rörde sig
om kristaller och kristallformer. Det var
ett föredrag, jag skulle hålla, då jag var
skolyngling, för ett lärt sällskap, som
kallades Botaniska föreningen.
Jag fick lovord för innehållet och amper
kritik över såväl form som särskilt mitt
framsägande av föredraget. Saken var
nämligen den, att jag alltifrån barndomen körde
ut alla ljud genom näsan. Det verkade
mycket störande i ett offentligt föredrag.
Min förargelse
väcktes till liv genom delt
hänsynslösa kritiken
över detta mitt
"naturfel". Dagen
därefter gick jag till en
kirurg och lät
honom undersöka näsa
och svalg. Därfanns
intet fel. Det var
vad han benämnde
"funktionellt" och
skulle sitta där livet
ut. Då tänkte jag
ej på att uppträda
som talare mer, men
förargligt var det.
Någon tid senare
stängde jag in mig tre
dar å rad på mitt rum och kom slutligen ut
därifrån ren i målet. Icke ens då tänkte
jag på att bli talare, men förargelsen ef’er
mitt första författareförsök skapade
möjligheten för mig att ej göra mig absolut
omöjlig som talare, då detta en gång skulle
krävas av mig.
Mitt första författarskap gick i små. små
bitar och ingen minns det mer, men följden
av det minns jag och alla som hörde
skillnaden i talet före och efter.
G. Palmær.
G. Palmaer.
Uppmanad av Redaktionen för
Ungdomsvännen att säga några ord, om hur jag
vågade mig fram
som "skribent" får
jag säga, att jag vet
inte, varifrån jag fick
det modet. Den lilla
svenska jag kan,har
jag främst min mor
att tacka för. Hur
väl minns jag inte,
hur hon lärde mig
sätta ihop små brev,
då jag gick i små
skolan. När jag
se-dafn kom litet högre
i klasserna och
började få hemuppsatser,
var det så bra att ha
mamma till hands för
att få en bra vändning
och ett gott råd. Kanske sådant kallas fusk,
men i^så fall var det ett fusk, som jag lärde
mig någonting på. Sedermera blev jag
hennes "sekreterare" och brukade efter hennes
diktamen skriva hennes brev.
Och nu känns det så tomt att inte längre
ha henne att gå till för att få ett ärligt
omdöme, som man tyvärr så sällan får av
vänner. E. N—n.
Annandag jul
hålles Svenska Missionsförbundets stora offerdag för missionen. Vi
unga få icke saknas den dagen, då offren frambäras för missionens
Herre. Giv, vad du kan, och giv med villigt hjärta! Gud får aldrig
för mycket av de sina.
Gud välsigne din gåva!
B. N—m.
a
Ester Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
