Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 20 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
305
Våra medarbetare.
Hur de började.
Jur se Ungdomsvännens
medarbetare ut? Vern är den och den
signaturen? De frågorna ha
säkerligen våra läsare g joi t sig mer
än en gång utan att få svar. Och så
har man med ledning av deras opus sökt
bilda sig en föreställning om dem —
kanske en alldeles
felaktig sådan för
övrigt. Red. vill ^^H^H^
därför presentera ^^HJr^HB^
dem, eller rättare,
de få presentera sig /j^^HRfc fffr^HK
själva. Vi ha bett IM^Hui JS
dem berätta om hur IHHHp~’ JBBf
de gjorde sina för- Wr flH^Hf
sta försök som skri- MjL
benter, i tanke att ^M^dBjM^^
det särskilt skall
in-tressera läsekretsen.
Vi göra början i
julnumret och
fortsätta på nyåret. Låt oss
hoppas, att det sedan skall bli
dubbelt intressant att läsa deras
alster, när man vet, hur de
började. Och härmed lämna
vi medarbetarna ordet.
Annita.
Om mig är ej mycket att säga.
Jag är född i Småland den 3 okt.
1883. Icke förrän år 1909
började jag mina "skrivarförsök".
Aret därpå tog tidningen
Hemmets Vän in några av mina poem,
och sedan tidningen
Familjevännen började utgivas (är 1914), har
jag varit medarbetare i den. Och
så är det min lilla bok nu. — Och sen,
sen var det inte mer.
Högaktningsfullt
Annita.
Huru jag kom att skriva i tidningarna?
— Jo, det hände sig på följande sätt: Den
vördnadsvärde redaktören för
Hemlands-posten, nu avlidne f. kyrkoherden J. Löfgren
i Gävle, hade genom några av mina
oförgätliga vänner i nämnda stad fått i sina
händer en anteckningsbok, i vilken jag
nedskrivit några sånger, som jag i mina tidiga
ungdomsår författat. Den gode redaktören
menade, märkvärdigt nog, att mina verser
kunde lämpa sig f<$ hans tidning och
införde sålunda den ena efter den andra.
Detta blev för mig i hög grad
uppmuntrande. Första gången jag själv erbjöd en
tidning något opus var i mitten av
1890-talet. Jag hade skrivit en julsång, som fick
rubriken "Seklernas
hopp" och minnes
livligt, huru jag med
bävande hjärta lade
den på posten,
adresserad till Svenska
Morgonbladet, vars
redaktion utan att i
någon mån känna
mig införde sången,
satt med kursivstil
över tvenne spalter.
Beträffande rubriken
må här sägas, att
den alls icke var
något plagiat av
Arnoldsons boktitel, ty
denna hade då ännu
icke sett dagens ljus. Emellertid
förstod jag, att Svenska
Morgonbladets redaktion var välvilligt
sinnad mot nybörjare, och jag
fortsatte att sända bitar dit, tills
jag själv en dag kom efter och
blev medlem av redaktionen.
Några år tidigare hade jag med
ett nyårspoem på fickan tänkt
mig besöka Avesta tidnings
platsredaktion i A. för att erbjuda det
åt tidningen, men kommen till
platsen studsade jag för min egen
våghalsighet, vände utanför
dörren och bar med mig mitt
nyårspoem hem igen. I
Ungdomsvännen har jag haft den förmånen
att då och då lämna bidrag, allt sedan
tidskriften övertogs av den kände och vördade
läraren A. W. Hellström.
En ringa såningsman har jag blott kunnat
giva av vad jag själv fått. Men Herren,
som gav kornet till sådden, kan ock giva
det kraft att gro och giva skörd. Honom
vare äran för allt. Aug. B.
På frågan, hur jag kom att börja skriva
vers, måste jag svara: Det är mig själv
oförklarligt. Redan som barn började jag att
"pröva min penna". Men då i all tysthet.
«
August Bohman.
Greta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
